Göteborgsposten – 19 december 1867, sida 1

Article Image
——————— atadsfullmäktige. Den stora allmänheten skulle då komma att klaga öfver, att de rika ej allenast bestämma kommunalskatternas storlek, utan äfven deras fördelning, och till grund för denna klagan skulle ligga en dubbel orättvisa. En insändare i ÅAftonbladet har med rätta anmärkt, att eftersom de indirekta skatterna kännas för ögonblicket mindre, fastän de i längden tynga mest, så kunde det då hända, att fullmäktige pålade smygande indirekta skatter i stället för de nu direkta, för att sålunda blidka de klagande, och att de dymedelst kunde hårdt träffa just de mindre bemedlade. Ins. fortsar: Så länge lagen icke känner någon annan grund för vinnandet af inflytande på allmänna ärenden, än penningen, så länge det icke är fråga om, hvad mannen är, men hvad han eger, icke om hvad han kan, men hvad han betalar, så länge med ett ord bevillningsriksdalern utgör den enda lagliga grunden för utöfvandet af rösträtt, så länge vore det en skriande inkonseqvens, ett sätt att räkna sju för tu, att icke fortfarande låta ett större antal bevillningsriksdalrar följdriktigt motsvara ett större antal röster; men det är just detta penningens af lagen understödda öfvervälde, som utgör djupaste grunden till missnöjet, och man bedrager sig mycket, om man tror sig kunna tysta detta missnöje genom någon som helst förändring af akatteberäkningsgrunden. Det är just af sådana skäl, vi för vår egen del städse fordrat, att man må at alla krafter arbeta på åstadkommandet af en annan och billigare grund för den kommande rösträtten, än förmögenheten utan någon inskränkning. Det är besynnerligt, då man säger, att basis för representationens öfra kammare derigenom skulle rubbas. För vår del ha vi alltid ansett, att census för valbarhet till öfre kammaren redan är tillräckligt stor genom de betydande inkomster hvarje sådan representant skall ha och att lagstiftaren med de medelbara valen till denna kammare ondast afeett, att de valda skola vara i besittning af de mera intelligentas förtroende, på samma gång som deras egna förmögenhetsvilkor böra fritaga dem från att kunna räknas bland ,omstörtningens män. Hr S. A. Hedlunds förklaringar å Bloms sal, att han för sin del fasthölle vid de nuvarande förhållandena, hafva derför gjort på oss ett oangenämt intryck, hvilket ingalunda mildrats deraf, att ban såsom en af stadens representanter å riksdagen troligen äfven kommer att der utlåta sig i samma anda. , För att sammanfatta oss, upprepa vi ännu en gång, att hrr stadsfullmäktige icke kunna f. u. i skattefrågan växontligenu göra arnat, än att genom ökad sparsamhet minska samlade kommunalutskyldebeloppet ty det är väl föga troligt, att de skola i sin nuvarande form kunna förmås att omgöra sitt beklagansvärda beslut om upphäfvande af vissa fastighetsonera, hvilka nu i stället drabba äfven mindre bemedladel, och att man framför allt bör söka genomdrifva en med billighet och rättvisa mera öfverensstämmande grund för den kommunala rösträttens utöfvande, än blott penningen. Hufvudsaken är, vi säga det ännu en gång, att menniskovärdet kommer till sin rätt, utan att bedömas efter blott riksdalerns måttstock. Göteborgs Ilandelsinstitut. I går kl. 10 f. m.—2 e. m. förrättades i vanlig ordning examen vid nämnde läroanstalt, vittnande om att densamma fortfarande och med framgång söker häfda sitt rykte som en framstående institution för bildande af unga köpmän. Efter förrättad examen afelutade ordf. i institutets styrelse, hr grossh. J. J. Ekman, höstterminen, i sitt tal omnämnande att elevantalet under densamma varit högre än någonsin, eller 40, och i det han uttryckte styrelsens tacksamhet såväl för anstaltens nitiske föreståndare, d:r C. Heinemann, som dess öfriga lärare, dimitterades till afgång 6 af eleverna, som fullständigt genomgått institutet och utdelades premier i böcker åt 4 andra neml.: Cl. B. Hennig, P. C. Rosenlöf, Sv. J. Dymling och Cl. W. Ek. Vidare upplyste tal. att den nya lästerminen tager sin början Thorsdagen d. 9 nästk. Januari. Ordf. i Handelsföreningen, hr brukspatron J. Dickson, tackade derefter i föreningens namn institutets lärare för deras osparda möda. Eleverna undfingo derefter sina betyg och examenshögtidligheten var afslutad.

19 december 1867, sida 1

Thumbnail