— Ja, ja, sade Cambrai, i det han redan börjado Ipssna med mera liflig uppmärksamhet. — Det är troligt att denne man funnit slägten Saverlys hemlighet! — Jag erinrar mig det, jag erinrar mig det; men Portin bör ha skaffat sig inträde på stållet och skall snart lemna oss underrättelser om denna sagolika förmögenhet. — Portin är en bedragare, en falsk bror, en skurk. — Oh, hvad säger ni? — Låt höra, uppriktigt taladt, har ni någonsin haft stort förtroende till honom alltsedaa dot plötsliga, underbara, oförklarliga försvinnandet af de tre delarne af Marbodus som voro inneslutna i vårt starka skrin, just i samma ögonblick ni erfor att den fjerde delen var i hans äldsta dotters händer? — Det är visserligen besynnerligt, men medgif också att om han vore i besittning af denna skatt, skulle vi ha vetat något derom, han skulle med ett ord ha begagnat sig af den! — Det beror på huruvida han upptäckt sättet att göra den andvändbar? Men vi skola vid lägligt tillfälle återtaga den. För ögonblicket kommer jag för att säga er följande: Persern är i besittning af Saverlyska hemligheten! — Hvad säger ni? ... frågade Cambrai slämtande. — Jag Fäger att denne man har ett laboratorium, hvarifrån han går ut med fickorna fulla af dessa ädelstenar som sedan tre månader tillbaka förblända parisarne, med hvilka han öfverhopar enfaldiga qvinnor sådana som