Göteborgsposten – 5 december 1867, sida 1

Man ankom på detta sätt helt nära hyddan, hvars framsida var stödd mot två gamla videträd, både billiga och naturliga stödjepelare. Spanaren återhöll sin andedrägt, och hans ledsagare på fyra ben var fullkomligt tyst, i allt rättande sig efter hans uppträdande. Nägra steg från den torf iga väggen, stannade hunden och rådfrågade sin herre med blicken för att få veta om man borde gå ända fram till dörren. En åtbörd för att hälla honom tillbaka lät honom förstå att man ej borde gå så långt; han kom att sluta sig till sin herre och båda två stannade bredvid väggen. Detta inträffade på samma tid som ångaren lemnade sundet. Samtalet i det inre af hyddan återknöts nu på samma ställe der det blifvit afbrutet. Det var Firmin Blairzot som återtog : — Hvilken ide det var af dig att ensam inlåta dig på ett sådant företag! — Ah, det var derföre att det var en fet affär och jag icke ville ha någon som delade den med mig. Jag blef stukad, det är sannt, men det behöfdes en riktig sate dertill. Du skall få höra: Det var palmsöndag och den gode Gadens lekamen och blod skulle under tjugofyra timmar hållas exponerad i kapellet, af hvilken ena hälften var öppen för allmänheten, den andra var afsedd för systerskapet. Jag hade smugit mig in under det stora förhänget för biktstolen ; man hade tillstängt dörrarne och jag var inlåst med det heliga