Göteborgsposten – 3 december 1867, sida 1

Asperginos, hvars blick oemotständligt fästades på honom, underlät ej att beundra hans hållning och lyckönskade sig tillochmed öfver att ha varit nog skarpsynt och slug för att igenkänna honom, oaktadt denna underliga förklädnad. Det berodde ocksa mycket på att han var van vid plastiska ställningar och att han nyss förut just under sådana beundrat sin första sujetts hållning och harmoniskt utbildade gestalt, så att det var kanhända lika mycket denna hållning och gestalt som anletsdragen hvilka Asperginos igenkännt. Nazir upplyftade slutligen ögonen och betraktade sin spanare. — Hvar uppehåller du dig för ögonblicket? frågade han honom. — Sade jag er inte det? vid chaussce du Maine; ett dåligt qvarter för närvarande i anseende till den tvinsjuka som vidlåder konsten ... — Jag förstår! du skall således så mycket mindre ha något emot att uträtta hvad jag ger dig i uppdrag. Samla din karavan och begif dig till Saint-Germain. — Jag skall vara der redan denna afton. Är det allt? — Sedan du kommit dit skall jag skicka dig mina instruktioner. — oOch jag resultatet af mina iakttagelser, ty jag förmodar ... — Du hatar ännu alltjemt Mazikoff? afbröt persern. — Är detta en fråga till en sådan man som jag är? — Nå väl! jag lofvar dig en hämnd, sådan du aldrig skulle kunnat våga hoppas.