Göteborgsposten – 3 december 1867, sida 1

parera på departementschefen Roos uppflyttning till generalpostdirektör. Det svenska skaplynnet, som sällan visar sig deri att melelklassen vill se en af sina göra ett stort hopp uppåt på embetsmannabanan, höll äfven ou hr Roos i rocken. Att han i sin förra chef hade en varm förespråkare, ansåg man af föga betydenhet, och af ändå mindre att red:n af Dagens Nyheter skyndsamt och, hvad som är nästan ändå märkvärdigare, ganska korrekt — d. v. s. utan tryckoch sakfel — meddelade hela hr Roos ganska rekommenderande meritförteckning och tillika nästan garanterade att han jemväl vore benägen öfvertaga chefskapet för telegrafverket. Antagligen har dock detta skett hr Roos oåtspord och bör således endast räknas till nämnde tidnings åtrå att slå ihop tjenster för besparingens skull. Det skulle icke förundra mig om Dagens Nyheter tager steget utoch en af dagarne föreslår att till alla härefter lediga tjenster skall den i afseende på löneanspråken minstbjudande hafva företrädesrätten. Emellertid har K. M:t till generalpostdirektör utnämnt hr Roos. Han har erhållit den plats som han eftersträfvat, han är den fullt vuxen och han har gjort en ganska rask karrier. Emedan han är i sin kraftfullaste ålder och fullt initierad i postväsendet, kommer allmänheten att på hans verksamhet hysa större anspråk, än om platsen tilldelats någon annan. Den nye postchetens första bekymmer torde blifva att utse en passande departementschef, och i detta fall kommer sannolikt hans upptäcktsförmåga att ställas på ett svårt prof. Hufvudstadens försvar från sjösidan har, som ni vet, länge utgjort ett svårt problem för de sakkunniga. Hvarje gång en befästningsplan blifvit utarbetad, hvartill naturligtvis lång tid åtgått, så har den framkallat en vidlyftig diskussion, rönt mycket motstånd, derelter med vissa modifikationer blifvit antagen och delvis utförd; men nästan samtidigt dermed har krigskonsten i utlandet befunnits ytterligare hafva gjort några jättesteg framåt, hvilka icke kunnat förutses — och så har det som blifvit verkstäldt befunnits föråldradt. Att försätta Waxholms fästning i ointagligt skick antages skola kosta så oerhörda summor, att denna plan öfvergifvits, eller rättare sagdt, det skall stanna, säger man, vid de föröfrigt ganska respektabla försvarsverk, som nyligen blifvit der uppförda och hvilka under den närmaste framtiden anses fullt betryggande, till dess att ännu gröfre artilleripjeser eller andra förstörelseverktyg blifvit