Göteborgsposten – 3 december 1867, sida 1

jemvåäal 190pHU1111144—1 10DJAS Å 0 242 44414— inekdot. Ett af de nyutnämnda statsråden )seklagade sig deröfver att hans utnämning skett så plötsligt, att han ej fått tid förse sig med statsrådsunisorm. Ni kan, inföll ett af x-statsråden, få begagna min frack, men, för all del, piska den väl först. Emellertid var frih. St. v. Holstein nu både tjenstlös och utan all inkomst, till dess han efter vid pass ett år återigen inkallades i högsta domstolen, hvarefter han 1850 utnämndes till generalpostdirektör. Till sin egen — och man kan säga äfven till det allmännas skada — har frih. Staöl v. Holstein närt en stor åtrå att såsom landtbrukare och affärsman förskassa sig en förmögenhet, tillräcklig för att på gamla dagar lefva ekonomiskt oberoende. Deri har han dock misslyckats; hans briljanta hufvud har icke i denna riktning gjort tillfyllest. Då man nu vill gruppera tolk i demokrater och byråhrater — en gruppering som föröfrigt kan vara lika god som någon annan — så tror jag man skall medgifva att hos få, om ens hos någon högre embetsman, har man mindre än hos frih. St. v. H. kunnat skönja det byråkratiska skaplynnet. Han har alltid varit precist lika mot alla, enkel, okonstlad och vänlig. Det torde knappast behöfva sägas, att till ett så indrägtigt fastän långt ifrån agreabelt embete, har man uppställt många kandidater. Jag antager att det skall roa er att känna, hvilka personer man uppsatt på förslaget innan K. M:t förliden Fredag gjorde slag i saken, En grupp väl underrättade förklarade bestämdt: generalpostdirektörsplatsen skall hållas ledig tills efter riksdagen, ifall grefve Manderström skulle finna sig hågad att utbyta de politiska mot de postaliska angelägenheterna. Kommer alldeles inte i fråga, invände en annan grupp, lika väl underrättad naturligtvis. Nej, statsrådet Thulstrup blir utnämnd. Han eger stor arbetsförmåga, utan fjesk, har stora kunskaper, lugn och värdighet, och kommer uteslutande att egna sig åt det mödosamma kallet. Omöjligt, sade en tredje grupp, konseljens samtliga ledamöter ha gifvit hvarandra handen uppå att stå och falla gemensamt, och att äfven gemensamt möta nästsammanträdande riksdag. Deremot veta vs med visshet att om grefve Henning Hamilton vill, så blir han gej neralpostdirektör. Nej, yttrade en fjerde grupp, säker på sin mening, han mottager icke någon befattning af den nuvarande ministren. Tycker någon det:? — 4Ja, men det säges ju bestämdt att grefve II. är designerad till frih. Wredes efterträdare såsom generalfälttygmästare, och den befattningen tillsättes ju äfven i konseljen? — Visserligen, men om grefven låter ölvertala sig att mottaga nämnde plats, så sker det efter mycken tvekan och endast derföre att han absolut behöfs der, och grefven ekall då utfinna något lika enkelt som naturlgt skäl medelst hvilket han kan och bör, om just icke öfvergifva, så åtminstone skrinlägga sin antipati mot den nuvarande ministren-Men vi ha visshet om, sade en femte grupp, att krigsministern plaiderar för grefve Björnstjerna, sekundebesen för Lifgardet till häst, hvilket man ju vill indraga vid riksdaigen. Med sin officerskår kom grefven efter storlägrets slut ytterligare i ett så epändt förhällande, att hela officerskåren beslöt taga i afsked och skulle så gjort, om icke en uppgörelse bemedlats, dock utan att ett kordialare förhållande derpå följde. Märkligt nog var det ganska få som ville