Göteborgsposten – 2 december 1867, sida 2

intet Napoleons kongressplan. Och hela den nordtyska pressen följer i sin blindhet hans intriger. De skrika i kapp, att det ej blir någonting af konferensen, eller trösta sig med att den, om den verkligen kommer till stånd, måste upplösas med oförrättadt ärende. Men det är ej utan sin märklighet, att Köhn. Zeit. just nu uppmanar preussiska regeringen att med Danmark uppgöra den slesvigska saken enligt nationalitetsprincipen. Det är liksom om bladet kände samvetet slå sig och anade, att Preussen måste skynda att ställa slesvigska frågan på klar fot, för att icke komma i en alltför oangenäm ställning på konferensen eller åtminstone för att ej öfverraskas en dag sjelf med en konferens på halsen. Det känns naturligtvis litet beskt för de påfliga i Rom, att de franska trupperna lemna Kyrkostaten. Och de påfliga tidningarne hafva mycket att berätta om, att nya upproriska band bildas, hvilka skola ånyo oroa Kyrkostaten. Någen ultramontan parisertidning har antagligen med anledning häraf sagt, att på grund af dessa revolutionära rörelsor franska trupper måste qvarstanna i Rom och Civita Vecchia, hvarefter det genast i officiel form gått såsom telegram öfver Rhen och der nu som bäst ventileras. Men sanningen är, att de romerska tidningarnes påståenden på det bestämdaste vederlagts från Florens — och att 2 franska regementen inskeppat sig till Toulon i Civita Vecchia d. 27 Nov., att ett regemente skulle afgå dagen derpå och de öfriga följa efter hand. Det italienska parlamentet öppnas d. 9 d:s, och dessförinnan skall största delen af transka expeditionskåren hafva lemnat Kyrkostatens område, om ej hela. En annan depesch med vrängda framställningar är en, som kolporteras i de preussiska tidningarne i egenskap af ett — vienertelegram öfver Paris. I denna depesch heter det, att den österrikiske rikskansleren v. Beust i en rundskrifvelse till Österrikes representanter i utlandet underrättat om, att Österrike biträder kongressen, men förklarar påfvens verldsliga välde nödvändigt för Europa. Rätta förhållandet härmed är, att v. Beust verkligen utfärdat ett cirkulär och deri förklarat Österrikes antagande af konserensinbjudningen, emedan han delar franske utrikesministern de Moustiers åsigter om, att frågan hotar den europeiska ordningen och kräfver en snabb lösning. Det är, såsom läsaren finner, etwas anders; men Bismarck vill ej konferensen och Bismarck har i Berlin en anstalt för lögners utspridande, som kallas Wolffska telegrafbyrån och den är i oafbruten verksamhet med att kringsprida, hvad vi skulle vilja kalla politiska ankor. -Moniteur säger, att den romerska frågan genom den föreslagna konferensen införts på ett för partistämplingar otillgängligt område. Det understöd, Frankrike. derigenom gifvit makterna, är en ny borgen för detsammas oegennytta och opartiskhet. Talrika antaganden af konferensen ha redan ingått; det är tillåtet att hoppas ett gynnsamt resultat af densamma. Etendard säger, att samtliga makterna till principen antagit konferensen och att dess sammanträdande ännu är en blott tidsfråga. Oaktadt Garibaldis afresa till Caprera, hvilken föranledts af hans försämrade helsotillstånd, fortsättes likväl processen emot honom, ehuru man snart väntar en amnesti för honom. Från Englands hufvudstad skrifves under d. 25 Nov. följande rörande dödsfesten i Hyde-Park: Att beskrifva afrättningen är ett bedröfligt göra. Eftersom jag undandragit mig denna uppgift, ansåg jag det vara min pligt att bevista gårdagens sorgefest i Hyde Park, för att berätta eder derom. Promenaden till Clerkenwell och resan med tåget derifrån till Hyde Park lönade sig verkligen, ty sådana figurer som de, hvilka der voro tillsammans, har jag aldrig sett. En genremålares mest utsväfvande fantasi kan ej tänka sig dessa irländska figurer. Hvilka trasor, hvilken smuts! På Clerkenwell Green voro vid elfvatiden 1,500 till 2,000 personer församlade. En karl visade sig på stentrappan till brunnen midt på planen. Det varhr Finlan, som för några dagar sedan slagit sig nedintill statssekreterarens enskilda kabinett, för att der hålla ett dundrande tal mot allt hvad regeringspersoner heter, och som skulle begifvit sig till fots till Windsor, om han icke under vägen trolöst lemnats i sticket af on stöfvelsula. Eftersom vi här uppenbarligen ha att göra med en man af beslutsamhet och handlingskraft, hvilken möjligen kan bli en celebritet, sökte jag att få so honom ansigte mot ansigte, men jag stod tyvärr alltför långt från brunnen, så at! jag blott kunde se hang panna, som var bred och stark. Det var omöjligt att komma honom närmare trängseln var dertill för stor, och af hvad han sade trängde blott orden aristocracy och the three poo men upprepade gånger till mitt öra. Med de andre talarne gick det mig ej bättre, men jag har sedan a tidningarne funnit, att isynnerhet hr Finlan ej yttra de sig synnerligt smickrande mot regeringen och a AR 211 1 2 3