Göteborgsposten – 29 november 1867, sida 2

(Insändt). Om Ränteförsäkringsanstalter i allmänhet och den i Göteborg isynnerhet. Det är ett af tiden och erfarenheten utrönt faktum, att i de samhällen der stora rikedomar samla sig, utbreder sig äfven vid sidan af dem ett förfärligt armod, uselhet och elände, samt att i dem, hvarest penningen är fördelad på så många händer som möjligt, också fattigdomen bland befolkningen ej på långt Där är så stor, som i dem förmögenheten finnes hos några få. Pauperismen är den svåra kräfta, som i en närmare eller mer aflägsen framtid hotar att revolutionera och omstörta verldens sociala institutioner, och att finna ett medel att förminska eller tillintetgöra den, har sedan länge tillbaka utgjort ett föremål för silantropers och tänkares osparda men säfänga bemödanden. Slutligen tyckes det som detta medel verkligen blifvit framstäldt och det svåra problemet löst genom inrättandet af ränteförsäkringsanstalter. En berömd författare säger om dessa: att de uppenbarat sig såsom en af omständigbeternas tvång framkallad utväg, för att tillvägabringa en försoning mellan tidens stridiga krafter, samt att uti dem ett frö ligger förborgadt till en välgörande omskapning af alla samhällsförhållanden ; derjemte, att rän:eaustalternas princip ej kan undgå att befordras af alia tiders största drifhjul — den allmänna opinionen, emedan den sätter fattigdomens och rikedomens barn i en innerlig förbindelse, under det att den gör de förra oberoendo af de senares förtryck. Att denno författare härutinnan har rätt betviflas ingalunda af ins., men för att uppnå detta syfte, att ränteanstalterna må befördras af opinionen, är ock nödvändigt att allmänheten, den stora massan af folket, får riktigt klart för sig hvad dessa anstalter innebära, hvad de lofva och om de kunna hålla hvad de utfäst sig till. Hufvudändamålet med ränteanstalter är att öppna tillfälle för äfven de minst bemedlade af samhällets medlemmar att försäkra sig om en sorgfri framtid eller åtminstone om ett understöd vid den framskridna ålder, då genom krafternas aftagande arbetsförmågan så småningom förminskas och möjligtvis alldeles försvinner. Genom vinnande af detta mål skola de göra epok i nationernas lif, derigenom at detsamma utgör möjligheten af pauperismens besegrande och uttotande. Af högsta vigt är således att i hvarje kommun dylika anstalter inrättas på det för de fattigare klasserna mest ändamålsenliga sätt; att reglomenten och reglor offentliggöras och tillhandahållas samt revisionsberättelser och resultater likaledes, på det intresse för desamma må väckas och underhållas. Ins. veterligt finnes hittills i hela riket ej mer än 2:ne sådana anstalter, neml. i Stockholm och Göteborg, hvaraf den på sistnämnde ställe är utsträckt till innevånarne i Göteborgs och Bohus samt Hallands och Elfsborgs län, men endast på et: ställe troligtvis kunna insättningar ske och det är i Göteborg). Om så är vore det största skäl, att sä fort som möjligt silialkontor inrättades, ju flera desto bättre, hvarigenom större antal delegare antagligtvis kunde påräknas, ty endast derigenom kan anstalten uppnå det mål som vore önskligt: att hålla mer än den utlofvat. Då härvarande ränteanstalts reglemente för största delen af befolkniugen i Göteborgs samhälle troligtvis är helt och hållet okändt, kan det ej vara ur vägen, att, med redaktionens benägna medgifvande, här nedan göra utdrag af de vigtigaste punkterna, och skulle ing. anse sig fullt belönad ifall meddelandet kunde bidraga till förökandet af delegarnes antal. Ränteanstalten i Göteborg mottager penningeinsatser ifrån och med 10 till och med 1,000 rdr för hvar och en, dock blott en gång om året, för att efter uppnådd ålder af 56 år och så länge delegaren lefver utdela den största möjliga lifränta mot det att vid delegarens död hans kapital ärfves af anstalten, till ofverlefvande delegares förmån ; eller ock det största möjliga kapital en gång för alla, i hvilket senare fall tiden för behållningens lyltande ej får sättas tidigare än efter 15 år och icke senare än det år, under hvilket 56 års ålder upphinnes. Som för de fattigare klasserna lifräntor böra vara förmånligast vill ins. endast omnämna föreskrifterna hvad dessa beträffar. Af insatserna bildas en besparinasfond, sem, ökad med infiytande räntor jemte arf efter aflidne delegare, vid hvarje års slut fördelas mellan samtlige delegare i fonden, med fästadt afseende på den för hvarje ålder sannolika dödligheten. Förbehåll, som likväl när som helst kan återtagas, må göras om de ursprungliga insatsernas återbetalning ifall egare aflider före det år, under hvilket han skulle uppnått 56 år. I detta fall eger anstalten årligen godtgöra sig för lifförsäkringspremie å det belopp, som kan till återbetalning ifrågakomma. Insättaren af penningar beräknar inträde i anstalten med nästföljande årets början. Då delegare uppnått början af det år, under hvilket han fyller 56 år, öfverflyttas den honom då tillgodoförda behållningen i besparingsfonden till den såkallade lifräntefonden, hvars hela kapital med derå fallande räntor uteslutande användes till beredande af största möjliga lifräntor, som låta sig förena med fullständig säkerhet för fondens förmåga att uppfylla sina förbindelser. Ingen delegare får ha uti anstalten mer än 10,000 rdr rmt. Ränteoch arfsvinster, som skulle höja behållningen öfver detta maximum, vare delegare skyldig att ur anstalten lyfta. Delegare vare ock å sin sida berättigad att, när hans behållning uppgått till ett visst minimum af 500 rdr, lyfta de årliga ränteoch arfsvinsterna, men bör då anmälan derom ske sex månader förut. Till bestridande at förvaltningskostnaderna samt för bildande af en reservfond erlägger hvarje delegare 4 procent af gjord insats, genom afdrag å nästa derpå fallande ränteoch arfsvinst. Reservfonden ingår som delegare i besparingsfonden vid den årliga räntefördelningen och får ej till betäckane af förluster användas, såvida den ej öfverstiger 10 procent af anstaltens kapitalbehållning. På samma år födda delegare utgöra, utan afseende på tiden för deras inträde i anstalten, et: efter födelseåret benämndt ålderssällskap. Ur lifräntefonden, hvars kapitaler och räntor särskildt bokföras, utbetalas till en hvar, som dertill vunnit rättighet, halfårsvis, en årlig lifränta, utgörande för mankön åtta och för qvinkön sju procent af det belopp som blifvit från besparingsfonden till lifräntefonden öfverflyttadt. Om sådant medgifves ut) Insättningar mottagas från alla delar af landet, men kunna endast verkställas i Göteborg. Red:s anm