Göteborgsposten – 29 november 1867, sida 1

sålunda tillsvidare ingenting att utritta på det hållet. Hennes hjelp var värdefull efter upptäckten pa Kyrkogården Montmartre; man måste använda henne till sin nytta och öfvervinna svårigheterna. Försigugtvis afstående från sin indo-asiatiska roll och den förklädnad som denna fordrade, isynnerhet som han löpte mindre fara än hans vänner att bli igenkänd af den skurkaktiga ligan, Portin och hans medbrottslingar, iklidde Ang-Giang sig en vanlig drägt och begaf sig till det sjukhus dit Annette Aubry blifvit transporterad under sitt föregifna koleraanfall. Han hade sjelf under flera år varit anställd der och ofta besökt det efter sin sista examen. Han återfann der talrika bekanta ifrån och med öfverlikaren till och med sjukskötarne och sjukhusdrängarne. Det var nästan två år sedan dessa händelser passcrade, och det borde vara temligen svårt att erhålla de upplysningar han önskade, hos personer som hvarenda dag sågo så många sjuka och döda föras in och ut, af hvilka ej en enda egde personligt intresse för dem och som de ej ens till namnej kände. I ett sjukhus är en sjuk ett subjekt för läkarne och ett nummer för sjukskötarne. Lägg härtill den olyckliga omständigheten att koleran rasade vid den tidpunkt då Annette ditfördes, och att ofta de sjuka infördes för att kort derefter utföras som lik. För att ej uppväcka befolkningens oro verkställde man alltid detta senare om natten; liken lades i hög och inpackades skyndsamt, de flesta utan likkista, i de pack