Göteborgsposten – 29 november 1867, sida 1

ee AA VB — blott en teologisk-asketisk litteratur, öfversatt från grekiskan; dock sakna de icke en historia, hvilken hålles i krönikestil och fortsarande upptecknas. De abyssinska teologerna äro mycket skarpa i spetsfundig dialektik; deras metod hvilar på utanläsning, så att man finner personer, hvilka kunna ur minnet upprepa hela bibeln från början till slut. Disputationer i religionssaker äro mycket omtyckta, och det påminner om byzantinerna, då man hör liderliga soldater, behagsjuka damer eller höga, stolta herrar med stort allvar disputera om Kristi tvenne naturer eller Den helige andes utgående ur gudomen. För öfrigt äro dessa abyssinier mycket vettgiriga och läsa gerna, om de blott kunna få lektyr. De besitta en oerhörd lätthet för att lära, och beundransvärd är den jernfasta ihärdighet, med hvilken de ett helt lif igenom arbeta för ett mål. Men dessa stora gåfvor har naturen till största delen beröfvat deras värde, då den ej skänkt landet kommunikationsmedel. Det fattas floder, som segelbara utgjuta sig i Röda hafvet, det felas de småningom mot hafvet sjunkande slätter, hvilka skulle möjliggöra transport med kameler ned till kusten. De floder, som finnas, hindra under regntiden all samfärdsel, och för byggnad aflandsvägar och broar skulle erfordras en varaktig och upplyst regering, ty med nu herrskande oordningar kunna de upproriska undkomma och försvara sig i de otillgängliga klippborgarne och bakom de rasande floderna. De upprifva till och med de gamla af portugiserna byggda broarne och göra de naturliga vägarne otarbara. Men om en förnuftig regering funnes, synes byggandet af farbara vägar icke vara mycket svårt, isynnerhet mot norden, hvarest höglandet blott långsamt sänker sig nedåt. Vinsten af dessa vägar skulle vara ovanligt stor. Närheten med Arabien skulle göra en betydlig sädesutförsel åt detta håll möjlig. Gallakaffet skulle för sin billighets skull komma att allmänt brukas i Egypten. Låglandet skulle producera den för hela landet nödiga bomullen och tillochmed exportera deraf. Den genom lättare kommunikationer betryggade freden skulle återskänka ett stort antal soldater åt plogen, och inom få år skulle landets befolkning, hvilken på en yta lika stor som Frankrikes nu blott uppgår till 4 millioner, fördubblas, medan den nu till följe af det inbördes kriget synbart aftager och hela provinser ligga öde och obrukade. Såsom stat har Abyssinien ett helt och hållet demokratiskt utseende. Adeln har sitt ursprung i urinnevånarnes undertryckande at en ny mvandrad stam, hvilken delade landet och folket sig emellau. Abyssinien är för öfrigt deladt i flera folk, hvilka blott tåla hvarandra utan att vara närmare förbundna. Har emellanåt någon stam tillvunnit sig öfverherrskap öfver de andra, så har han dock icke kunnat utbilda sig feodalt. Embetenas ärstlighet, hvilken för öfrigt här aldrig varaktigt blitvit erkänd, kan icke i och för sig utgöra grunden för en aristokrati. Abyssinien har aldrig kännt någon politisk ståndsskilnad; bonden, köpmannen, herden och krigaren vexla hvarje dag sina roller, I städerna, hvarest befolkningen dagligen ombytes, kunde något borgerskap icke utveckla sig. Kyrkan kunde, huru mäktig hon också här är, icke utöfva det inflytande som hon haft på Europas medeltid. Biskopen är en utlänning, en kopt. Om kyrkans bann också ännu alltjemt bibehåller sitt gamla skräckvälde och biskopens vänskap ifrigt sökes at furstarne, så skulle aldrig här en annan Gregorius kunna utveckla ett presterskap hvilket utan att vara bundet vid några materiella intressen, vid hvarje upprop likt en man samlade sig kring hans fana. Sålunda kan icke heller från denna sida landets pånyttfödelse komma. Om också Abyssinien sedan äldsta tider existerar som ett rike, så ha aldrig dess innevånare betraktat sig som ett folk. Derföre kan man också näppeligen tala om någonabyssinsk patriotism, älven om man icke kan sörneka att hvarje menniska älskar den jord