Göteborgsposten – 28 november 1867, sida 1

— Det vill säga några vildar! Jag känner äfven till detder. — Hvad vill det säga! ni har så noga reda på våra vanor som om ni låtit följa oss! — Tänk på det intresse jag hyser för dig! — Känner till det, min vän! — Ah! Faustina, det är första gången ... — Allt detta kommer sig af den metamorfos jag undergått. Ser ni, min vän, jag har bitit i den förbjudna frukten ... Det är kunskapens träd. — Och hvilken lärdom har ni fått deraf, min sköna? — Att min Aga, min älskade Nazir i sitt lillfinger har mera värde än många af de herrar hvilka jag kännt i hela deras personer. — Du skulle sannerligen roa mig rätt mycket, kära barn, om jag, som ej smakat på kunska pens frukt, cj i stillet så ofta smakat erfarenhetens. Du är tokig i din perser, det är klart; men hvad som är lika klart är att dessa starka passioner hos qvinnor af din klass ha olägenheter som de ej skulle ha hos andra, emedan ni, som visserligen äro beundransvärda varelser, dock äro vanfrejdade; ni kunna ej hålla er inom vissa gränser och en gång på randen af bråddjupet stanna ni ej förrän ni rullat ner. — Bah! hvad betyder det om vi rulla dit med gladt sinne! Hvarföre gör ni er så stor möda med att framkalla ett moln för min lycka? Jag skulle ej ha vågat drömma om en kärlek sådan som Aga-Nazirs, och jag känner att jag tillhör honom helt och hållet. — Liksom han tillhör dig? r