Göteborgsposten – 28 november 1867, sida 1

U rk— ään 445 —7 karet omkring en tredjedels svensk mil från S:t Thomas. Huru stilla, lugn och angenäm som färden också varit på morgonen d. 30, saknades dock icke tecken till en nyligen inträfsad atmosferisk revolution. Tillvaron af en stark och oväntad ström mot söder hade blifvit upptäckt och äfven mindre öfvade och vaksamma ögon än befälhafvarens och officerarnes på Douro hade anmärkt att vattnet förlorat sin glans och att den atlantiska djupblåa färgen hade förvandlats till en tung svart. Någon af besättningen tyckte sig äfven upptäcka ett vrak icke långt borta, men med den klara solen i skyn och med det stilla vattnet inunder föll ingen på en aning om hvad som nyligen hade tilldragit sig; och likväl var denna mast, som syntes på afstånd med dess enda i trasor slitna segel, allt hvad som återstod af det olyckliga Rhone. De första intrycken undergingo en sorglig förändring, då man kom tillräckligt nära för att se hamnen betäckt med vrak, fyrtornet försvunnet och många hus utan tak. En oredig massa nära nog i midten af hamnen, bestående af ett krossadt skeppsskrof, sönderbrutna rår och hopsnärjd tackling, utgjorde allt hvad som återstod af skeppet British Empire, lastadt med 3,800 tons kol. Bredvid detta låg ångaren Columbian, som kommit in i hamnen blott en halftimma innan orkanen bröt ut och hvilken innehade en laddning värderad till mer än 3!7 mill. rdr. Nu såg man icke mera än skorsten, master och rigg öfver vattnet. IIvarthän man skådade samma syn af master uppstickande från sjunkna fartyg och vrak. Tillsammans hade gått förlorade 25 engelska, 13 danska, 6 amerikanska, 9 franska, 1 norskt, 3 tyska, 4 holländska, 12 spanska och 4 venezuelafartyg utom en stor mängd mindre fartyg. Knappt hade Douro kastat ankar förrän ängsliga spörjsmål framställdes om Rhones samt de öfriga utgångna ångarnes öde. Rhone som skulle afgå med posten d. 30 hade, med anledning af en feber som gick i S:t Thomas afgått till Peter Island. Kl. 8 på aftonen anlände ångaren Tyne i ett högst bedröfligt tillstånd in i hamuen, och nu fick man veta att Rhone förgåtts och att dess 100 stackars själar blifvit slungade in i evigheten. Ifriga voro de frågor som riktades till de sjömän hvilka blifvit räddade från Rhone och som nu sorgsna vandrade fram och åter på Tyne, likt personer som gå i sömnen, så förfärlig hade den stöt varit som träffat deras nerver. Berättelsen om deras öde var dock kort. Under det uppehåll som omkr. kl. 1 inträffade på alla platser öfver hvilka orkanen gick, bade Rhone gått till sjös. Den hade passerat en af klippor emgifven kanal, som ledde till öppna hafvet, då cyklonen som förut hade blåst från nordvest i ett ögonblick kastade om till sydost och började blåsa med ännu större raseri än förut. Fartyget stötte emot tvenne gånger, och båtar, rår och andra lösa föremål flögo tvärs öfver däcket; derpå gick skrofvet tvärt af midskepps; dess för svängde om och vattnet rusade in mellan däcken, hvilka det sprängde liksom hade ett parti krut exploderat under dem. Då orkanen bröt lös låg Conway vid sidan af Rhone? för att å detta fartyg aflemna passagerare. Sju eller åtta af dessa hade redan gått ombord på Rhone och en af dessa hade hörts yttra till sin hustru: Gud vare lofvad, här äro vi säkra! Det stora fartyget ligger nu vrak. På Conway, som var vida mindre har icke ett lif blifvit spildt, ehuru fartyget strandade. Det skulle vara omöjligt att lemna annat än en mycket svag föreställning om den bild af förödelsen som mötte blicken då man kom i land. De varf som legat utefter stranden voro försvunna och hvarje gata var stängd af sönderbrutna flottar, zinktak, tegel, grenar af kokospalmen, husgerådssaker och spillror af alla tänkbara slag. Man såg tillochmed hela hus, hvilka blifvit lyftade från sina grundvalar många alnar från det ställe der de blifvit nedsläppta af orkanen. Ett matrum bestående af en särskild byggnad hade på samma sätt blifvit fördt genom luften och ned— — — ÄA—