Parisiska Nattsidork) al Alfred de Brehat och Octave Ferc. Öfvers. Hon betraktade honom några sekunder med en min full af slughet, elakhet och triumf; han uthärdade denna granskning utan att förlora sitt mefistofeliska smålcende; men hon hade rätt i att det låg något tvunget i detta småleende och att det ej dolde hans harm. — Är han ej rädd att man tar dig ifrån honom, din Perlfurste? — Har ingen fara, han vet att jag älskar honom för mycket för att något sådant skulle kunna hända. — I det fallet skulle du ju kunna presentera mig för honom .. jag skulle vara förtjust att tå göra bekantskap med den Pygmalion som gifvit ett hjerta åt detta marmorbröat. — Omöjligt, min herre det skulle vara opassande! . — Han lefver då instängd i sitt harem, denne pascha från Persien? — Nej bevars, han tar mot besök af sina vänner, personer af samma ställning som han sjelf. ) r0 fö. N:o 217.