Göteborgsposten – 27 november 1867, sida 1

Rinman skall likväl i sin senaste skrifvelse i ämnet yttrat, att han tror afslaget gifva anledning till en förmånligare affär samt att han hoppas snart bli i tillfälle att komma i beröring med andra personer, som hafva dylika affärer om händer. Marknaden d. 21 d:s i Öfverby, ej långt ifrån Karlsborg, var, skrifves till red., visserligen gynnad af godt väder, men affärerna gingo skralt, då endast få köpare infunnit sig. Såsom bevis på den klena kommersen anföres, att en garfvare, som vid föregående liknande tillfällen brukat sälja för flera hundra riksdaler af sina tillverkningar, nu ej lyckades drifva upp sin försäljning till mera än c:a 25 rdr. De till salu utbjudna kreaturen voro fastän magra dock dyra och spanmålstillförseln var oansenlig vid högt uppdrifna priser. Största afsättningen skedde i fårskinn, hvarpå tillgången var riklig. Till stadsfiskal i Oscarshamn har v. auditören A. O. Möller blifvit vald. Bergolja finnes måhända att tillgå i rikligare mängd i vårt land än man anar. Bergolje-anledningen i Osmundsberget i Dalarne har gifvit ett uppslag till denna fråga och skäl förefinnes till det antagande, att äfven i Westergötland tillgång skulle kunna finnas på detta numera så allmänt använda lysningsämne. Angående denna sistnämnda möjlighet förekommer nedanstående yttrande i Borås Tidn, hvilket vi här återgifva, ehuru vi frukta att tidningens fantasi i vissa afseenden ledt den väl långt: På en mängd vidsträckta trakter i Westergötland har man ju en snart sagdt outtömlig tillgång på brännbar skiffer, och då brännämnet deri ej kan vara annat än bergolja, finnes ja påtagligt vara, att denna olja finnes i skiffer inpregnerad, och frågan blifver huruvida man kan afdestillera oljan till ett pris att företaget kan löna sig. I Halleoch Hunneberg, vid Klefva och säkerligen vid mångfaldiga andra ställen finnes tillgång härpå. Vi hafva hört omtalas att från sten ur Halleoch Hunnveberg har petroleum blifvit afdestilleradt; men huruvida det med fördel kan ega rum, så att ej kostnaden blifver större än att den utjemnas med priset å den erhållna produkten och dessutom lemnar något i förtjenst torde behöfva närmare utrönas. Men älven om fallet är sådant att de öfre lagren innehålla för liten tillgång af bergoljan är detta alls intet bevis att tillgången derpå icke kan vara vida rikligare djupt ner i jorden, hvartill borrningsförsök borde anställas. På den tid, för mångtusende år sedan, då Halleoch Hunneberg ännu voro i flytande form och betäcktes af hatvet, afsöndrades genom förruttnelse af växterna och djuret det ämne hvaraf denna olja bildats; men mycken sannolikhet kan vara för handen att sedan under tidernas längd bergen kallnat och hårdnat samt i sitt inre sönderspruckit i milliontals millioner sprickor, hålor och rännor, har den oljan, som ej direkt upptagits af stenen, nerrannit genom dessa sprickor och vid nedersta delen af berget ligger oskadad magasinerad. Vi äro ej så hemmastadda i geologien att vi derom kunna gifva någon större tillförlitlighet; men likfullt anse vi saken genom borrning djupt ner i bergen böra försökas, hvad grund denna åsigt möjligen kan ega. Men det är ej nog att oljan kan erhållas ur sagde berg, man kan deraf få något helt annat och otroligare, enligt uppgift från en trovärdig man, som anställt försök att ur Halleoch Hunneberg utdraga bergolja. Denna oförväntado och opåråknade bergeprodukt är nemligen — bränvin. Så osannolikt det än må synas för den i kemien helt och hållet obevandrade, torde här likfullt möjligen kunna antagas att fotogenens förvandling i bränvin eller tvertom, då bådas beståndsdelar utgöra kol och väte, båda äro brännbara, flygtiga vätskor, lättare skulle kunna åstadkommas och en liten vexling i deras beståndsdelar försiggå, än som är fallet då säd och rotfrukter förvandlas till bränvin. Skulle denna uppgift fullkomligt bekräfta sig och bränvin med förmån på detta sät: beredas, hvilken förhoppningsfull och trösterik framtid skulle det ej blifva för mång tusende, att utan att förstöra menniskans förnämsta lissförnodenheter, likfullt kunna få hafva den glädjen och tillfredsställelsen att supa ihjäl sig. Teatern i Malmö befinner sig f. n. på den punkt, att det är fråga om dess vara eller icke vara. Egaren af Hötel Stadt Hamburg, i hvilket teatern inrymmes, ämnar nemligen, då en ombyggnad af lokalen är nödvändig och sådan ej utan betydande kostnader kan företagas, att till sommaren inreda densamma för annat ändamål, såvida ej ett bolag skulle vilja bilda sig och öfvertaga fasugheten, i hvilket fall särdeles liberala vilkor skulle kunna betingas. Med anledning derat ha flera för saken intresserade personer tagit densamma om hand och kostnadsförslag för Stadt Hamburgs inköpande och teaterns om