Göteborgsposten – 27 november 1867, sida 1

att de ej voro qvar. Han fördubblade följaktligen sina gåfvor till sångerskan, med hvilken han vexlade nägra ord som ej borde gå förlorade. VIII. Frestaren. Något mer än en vecka efter den ståtliga maskeradbalen ögde följande samtal rum i en boudoir med utsigt åt gatan Chaussbe-dAntin, Den dame som bebodde det ställe der vi befinna oss hade smak — isynnerhet för hvad som kostade mycket — hennes husgeråd, som mycket ofta undergick förändringar, gick till ruinerande summor; de som betalt det åt henne visste till hvilken grad detta ord var sannt. Dessutom den utsöktaste lyx: man föll i förvåning öfver dan konstmessighet hvarmed så många dyrbarheter af olika slag voro förenade inom ett jemförelsevis trångt rum. Här skulle det kunnat vara ett godt tillfälle för en sedlighetsprodikant att anställa en jemförelse mellan den yttre glans hvari en dylik qvinna lefver och den moraliska ruttenhet hvari hon befinner sig Utan att vilja betrakta saken ur denna allvarligare synpunkt kunna vi ej vid åsynen af alla dessa rikedomar, alla dessa bevis på passion, hvilka man slösat på denna varelse hvilken i samma mån som hon blifvit begåfvad med skönhet äfven blifvit begåfvad med laster, underlåta