Göteborgsposten – 27 november 1867, sida 1

Hon lemnade i hemlighet boningen på rue de Rocher utan att vilja se sina bekantskaper och isynnerhet undvikande de ädelmodiga personer som kommit henne till hjelp i hennes nöd, då hon ej hade något vanhedrande att blygas för. En galerslafs kustru! detta brännmärke skulle följa henne öfverallt. Då alla utvägar voro stängda förnekade hon den olyckliges namn, som ej hade kunnat bevisa sin oskuld för domrarne, hvilka bedrogos af hans förvirring och de sannolikhetsbevis hans fiender hopat emot honom; hon grep tiggarstafven, föredragande den skam och den förnedring som ligger i tiggeriet framför den förhatliga nödvändigheten att eckänna hvad som var orsaken till hennes olyckor. Följande morgon mottog grefve de Larsigny ett bref med okänd stil, hvari lågo två bankonoter på tusen francs hvardera, och hvilket hade följande lydelse: Hoerr grefve, en olycklig qvinna, moder till två barn, tigger alla astnar i stora alln till Champs-ElysCes, på högra sidan, ofvanom rotundan. Denna qvinna är värdig en sådan mans intresse som ert. Hon vågar ej bekänna hvem hon är tillfölje af den blygsel hennes mans belägenhet ingifver henne. Han är nemligen galerslaf i Toulon, men har blifvit dömd orättvist. I afbidan på att sanna förhållandet blir lagdt i dagen, så skynda en så stor olycka till hjelp och tillåt den person som skrifver detta att förena sig med er i detta barmhertighetsverk. Följande morgon passerade Ali genom allen vid den tid då barnen och deras mor brukade tigga der och fann