Göteborgsposten – 26 november 1867, sida 2

dem mer eller mindre direkt till godo, ty i ett hörn, unler en portgång, bakom ett träd står en qvinna, en megära ofta, någon gång en mor, hvilken väntar på denna allmosa för att gifva dem bröd eller för att ej slå dem. : Oftast äro dessa barn uthyrda af nödställda föräldrar åt tiggarne som draga fördel af dem, för åtta eller tio sous om dagen. Ju mer bleka och uttärda de äro, desto mer äro de eftersökta, alldenstund de förbigåendes medlidande. vanligtvis beror på dessa olyckliga varelsers utseende. Andra olyckliga qvinnor tigga ensamma och för egen räkning. Mau finner dem ofta isynnerhet om aftnarno, hopkrypna i ett hörn eller sakta vandrande framåt i de; allägsna qvarteren. De bära alla sorgens och olyckans prägel. En afton hände sig att två af dessa qvinnor, som brukade trästos tillsammans vid Champs:Elysdes, började ett. samtal. ; : Den ena tillhörde det förstnämnda slaget qvinnor, hon höll i handen tyå barn, en liten gosse om tre år eller deromkring och en temligen stor fiicka. Den andra var ensam, sittande vid,ett stort träd, insvept i en svart söndrig Kappa och med en svart slöja framför ansigtet. Det var svårt att observera henue der hon satt i skuggan af trädet, och de flesta förbigående skulle ej ha gjort det, om hon ej i en olycklig gråtmild ton :sjungit en visstump, alltid densamma. i — Det ser ej ut som ni skulle få era behof fyllda denna afton, sade. qvinnan med barnen. Det är inga vandrare ute.