Göteborgsposten – 26 november 1867, sida 2

Litteratur-åösversigt. Dansk och norsk Litteratur. Samlede Skrifter at J. S. Welhaven. Kjöbenhavn, Gyldendalske Boghandel. Af detta verk har nu tredje delen (före den andra) utkommit. Vi sästa ytterligare allminhetens uppmärksamhet på detta förlag, genom hvilket det kan bli i tillfälle att göra en närmare bekantskap med en skald, hvilken i vårt broderland Norge innehar en så framstående plats och hvars alster utmärka sig för en högt utbildad formrenhet, hvilken likväl icke undanskymmer en manlig och frimodig kraft uti innehållet. Denna del innehåller endast dikter, af hvilken isynnerhet skaldens Reisedigte tilltalat oss. Vi tro oss göra våra läsare en tjenst, då vi af dessa meddela det förträffliga stycket Republikanerne, hvilket på senare tider börjat deklameras vid offentliga tillfällen här i landet. Repnblikanerne. Ved Barriere de la Sante ligger en ydmyg liden Kafs. En gammeldags Stuo er al dens Plads; der er ei Forgyldning, der bruges ei Gas. Den har en Sögning, der sjelden brister, af Etudianter og smaa Artister; og kommer ei disse, da cier den dog en stillere Gjest i den dunkle Krog. Der vandrer omkring i den straalende Stad. en skibbruden Flok, der aldrig är glad. Der möder dem Ingen med Smil eller Nik; 1 de serdes i Sväermen med slukkede Blik. Pauvres honteux! De söge et Hjem; en ringe Kass er det bedste for dem. Nu er det Midnat; der sidder en Gjest i endnu ved sit Bord med en Sukkervands-Rest. Hans Ansigt er falnet, hans Dragt är grov, hang Linned är rent, og hans Händer er smukke. I flan stötter sitt Hoved, som om han sov. Der er så tyst; man kan böre ham sukke. i i 4 i i i Dog, mens ban sidder i dette Ly, aalner man Dören med Bulder och Gny. Det er en Skare af Ungersvende med sterke Moustacher, med Öine, der brende. De flöite og nynne en smuk Melodi, en Sang af den Stumme fra Portici. Nonriit har i aften fra Scenen vakt de syrige Toners koglende Magt. De ulle den jublende Flok gjonnem Blodet; nu har den igjen Republiken i Udet. De swtte sig matte; men atter fra Stolen spranger der en och bestiger et Bord. Han siger med rungende, vingede Ord: Forsamling, giv Agt, jeg vil tale om Polen! Det var en Tale som flammende Krudt; o, der blev stormet og spiddet og skudt! De Franske Konge og Raad och Kammer gik op med Kreml i de samme Flammer. Men frem af do kolde russiske Grave steg atter en Har af Napoleons Brave; de kempede med, de rystede Jorden, med Faner som Storm, med Örne som Tordon. Paa Warschaus Mure stod atter Fama og lxste for Verden et Fransk Proklama. at nu var Historiens sidste Knude lösnet for evigt og Stykket ude. Den frie Mand och den frie Kvinde blev proklameret i alle Vinde. Europas Kongres sorsamled sig bedst i Polens Skjöd, mellem Öst og Vest; i Warschau reistes Kongressens Salon, og dertill en Stötte for Saint Simon. ANREP REAR ARR RN