Göteborgsposten – 25 november 1867, sida 1

JE 1 101Sa4IJas 4 8 Oro. följande förslag, som, om det vunne vederbörligt afseende, utan tvifyel skulle blifva af mycken nytta isynnerhet för Bohuslän. Till brr stadsfullmäktige i Marstrand! Då ingen stad i vårt land är belägen så ytterst i Skärgården som Marstrand, är det i högsta grad sörvanande att icke fisket är dess förnämsta näring, utan att denna så ytterst vig:iga och ofta så vinstgisvande inkomstkålla är hel: och hållet försummad inom detta samhälle, så när som på ett och annat enstaka undantag. Jag anser detta vara en olycka icke blott för kommunen utan ock för hela landet. Ty fiskerierna, om de väl skötas, kunna icke blott gifva näring åt en idog och arbetssam befolkning, utan äro äfven den bästa plantskola för danande af kunniga sjömän och således för handelns uppblomästring i allmänhet. Den omtanka man deråt egnar tordo derföro kunna komma att bära rik frukt icke blott för nutid utan äfven för kommande generai tioner. Fiskets förfall tror jag att man i allmänhet bör j tillskrifva okunnighet, dels om de olika fisksorternas egenskaper och lefnadssätt, dels om det sätt, på hvilket fiskorierna af andra nationer bedrifvas. I förstnämnde fallet har, så vidt jag vet, ganska litet blisvit gjordt på senare år för utrönandet af saltsjöfiskarnes lefnadssätt, hvaremot insjöfiskarne och isynnerhet laxen, blifvit noggrant undersökta, så att man nu också med lika lätthet kan plantera lax i ett derför passande fiskvatten, som man kan plantera vildbråd i sin skog eller uppföda husdjur i sina ladugårdar. Saltsjöfiskarne äro deremot ännu för litet kända, för att något sådant med hopp om framgång kunnat i större skala med dem försökas, ehuru det betydliga antalet af deras romkorn, uppgående till tusental på en enda individ, synes uppmana menniskan att icke försumma sådd deraf, då hou finner huru lätt hennes bemödanden krönas med framgång, när hon i andra fall, till exempel med skogsada, underhjelper naturens fruktbara, danande hand. Län-ts hushallningssällskap tyckes mig vara närmast att bevilja de medel, som behosvas för undersökningen af saltsjöfiskarnes lefnadssätt och för utgifvande af populära skrifter derom, för att dermed sprida kännedom om fiskarnes och isynnerhet sillvus naturhistoria till den fiskande befolkningen i länet. Jag får derfore hemställa, ot: hrr stadsfullmäktige måtte ingå till Lanets hushällningssällskap med en framställning i detta syftemäl, hvari tillika borde anhållag, att ett anslag måtte beviljas för anläggande af ett större saltsjö-aqvarium och en undersbkaingsanstalt om fiskeriorna här i staden, mot det att stadsfullmäktige, om anslaget beviljas, anskaffar den för aqvaricanlaggningen erforderliga lokal. Denna lokal har jag trott med stor fördel a ömse sidor kunna få förhyras i något af härvarande badhus, der behöfliga sumpinrättningar förut finnas. En sådan anläggning skulle äfven för hitkommande badgäster bhifva af stort intresse, och genom en mättlig inträdesafgift ersätta större eller mindre del af den derpå nedlagda kostnad, För fiskets uppmuntran anser jag vidare, att storsjöfisket bör understödjas ännu mera än nu är fallet; och de fiskfartyg, som uu utsändas åt de norska kusterna borde byggas ännu större och utsträcka sina resor äfven till andra orter, till exempel till vårt gamla slägtiolks hembygd Island, som besökes af c:a 300 franska siskfartyg årligen och äfven af amerikanska hvalfiskfångare, men icke från Sverige. — 1 ett af de senaste häften af den tyska tidskriften Unsere Zeit har jag sett en omfattande uppgift om hvad i Tyskland börjar göras för fiskeriernas uppmuntrande och hvilka fördelar man anser landet kunna vinna deraf. Vi ligga ovilkorligen närmare till att kanna fiska på bankarne både i Nordoch Östersjön och böra derföre i tid deltaga i deuna täflan då vårt landa härdade söner säkert skulle kunna täfla med sydligare nationers. Jag anser frågan så vigtig, att jag tror att hrir staustfullmäktige borde till länets hölding vördsamt hemställa, att ban måtte på allt sätt befordra utrustandet af större fisklartyg lör fiske på längre bort belägna kuster och bankar; vare sig utt medel för de törsta mera osäkra försöken kunna på hans framställning anvisas af länets landsting eller att den enskilta spekulationen, sedan uppmärksamheten blifvit riktad uera kan finnas hugad att sammanskjura erforderliga medel. Hvad särskilt sillfisket boträffar, tår jag ödmjukast hemställa, om icke sillgarn, liknande dem, som vid sillfsisket i Öresund bogagnas, skulle kunna anskaffas, eller auskaffandet deraf uppmuntras genom premier från den fond, som redan här finnes bildad till fiskeriernas befrämjande, Jag anser sådan redskaps anskaffande desto vigtigare som jag tror, att de stora vadar, hvarmed nu sillen och dess yngel sangas utan ätskinad, är för sillfisket och de: deraf i väsendtlig min beroendo storsisket ganska skadlig. Jag stödes i denna äsigt deraf, att sådana tatmaskiga sillvadar, som nu hela ekärgården begaguas, är i gällande och efter voggrann pröfning antagna och utfärdade flskeristadgar förbjudna. Men först sedan tillräcklig kännedvim om siskaraes lefnadssätt vunnits och kunskapen derom blifvit genom populära arbeten spridd till sjelfva den fiskande befolkningen kan man vänta, att utfärdade stadgar till fiskeriornas vårdande skola efterföljas och medlöra de nyttiga verkningar, som ovilkorligen vinnes utaf kloka lagar, som efterlefvas-. Marstrand d. 19 Nov. 1867. L. G. Paijkull. Borås jernväg har under sistl. Oktober månad inbringat al 3,623 passagerare, post