Göteborgsposten – 25 november 1867, sida 1

man sofver i de bästa sängar. Sofva askulle bli min hulvudsak! — Gå då och tag dig en lur, lätting; jag åtager mig markisen; hans excellens har befallt fram sin vagn och behöfver ej någon som följer honom. Ali jhade nu tagit sitt beslut och gick emot Asyerginos. — Hans excellens, sade han, vill mottaga herr markis Asperginos. Då komedianten varseblef honom, spred sig ett egendomligt smäleende öfver hans fula ansigte. — Skulle det ej vara möjligt att på samma gång få säga några ord till herr chevalier Vert-de-Gris? frågade han. — Chevalier Vert-de-Gris? upprepade Ali i stolt ton, herr markisen misstar sig, det finnes ingen person med detta namn i min herres hus. — Var så god och sök noga efter, herr page; denne chevalier är en ung vildbasare som en viss dag missbrukade sin beskyddares förtroende i det han försvann från honom, som gaf honom arbete och föda, samt tog med sig en ståtlig grön drägt, två markattor och en portfölj. — Vert-de-Gris här fullkomligt okänd! Jag har haft en flyktig bekantskap med en stackars yngling som en viss herre trakterade med käppslängar och var på väg att förderfva genom öfveransträngande arbete, men det kan ej vara densamme om hvilken herr merkisen talar, ty ehuru han blef mycket använd fick han alls ingen föda. — Se så, Dåesirg, sade komedianten i förtrolig ton,