Göteborgsposten – 22 november 1867, sida 1

presentation gifven istället. Fru Stenhammar rönte de mest stormande bevis på allmänhetens välvilja och deltagande. Sannolikt bidrog den ledsamma konflikten mellan fru Stenhammar och förste teaterdirektören till signora Sorandis engagement för tre månader vid den lyriska scenen. IIon har redan sjungit sig sast i Stockholmspublikens hjerta, hon har förvärsvat sig många beundrare och antändt åtskilliga svärmare; skada blott att blomsterbuketterna efter vinterns inträde äro så rasande dyra. En enda liten eländig kamelia kostar en i banko; men på nyåret bli de större och billigare. Det har troligen icke undgått er uppmärksamhet, att tidningarne här reguliert meddela från Norrland och särdeles från Luleå tendenstelegrammer af den mest upprörande beskaffenhet. Ena dagen meddelas att personer svimma vid anblicken af föda; en annan dag att utsigterna mörkna på ett olycksbådande sätt; att sönderhackad halm redan utgör till två tredjedelar fyllnadsämnet till brödet; och nu sist att försöken att underskatta stundens allvar måste anses såsom nära nog brottsliga o. s. v. Samtidigt härmed yttra sig de norrländska tidningarne med en berömvärd moderation om ställningen , och prisuppgifterna på mjöl och spanmål vittna icke om en hotande brist. Dessa tendenstelegrammer kunna visserligen vara tillkomna i den välvilligaste afsigt, men då de bära prägeln at öfverdrift är det möjligt att de förringa fullt exakta telegrammers vitsord. Det är alldeles icke osannolikt, att priset på råg samt hveteoch rågmjöl instundande vinter blir ganska högt i hufvudstaden, och att en betydlig prisstegring på dessa artiklar inträffar så snart skeppsfarten upphört. Tillförseln har visserligen varit ganska stor, men några betydande förråd finnas icke här, tillfölje af den ofantliga skeppningen på hela Norrland. Särdeles välkommen var derföre det stora ångfartyget Danmark?, som på sin tredje resa från Kronstadt hitkom i Söndags med full last, c:a 8,000 t:r råg och rågmjöl. Det var nu likasom de begge föregående resorna hufvudsakligen befraktadt af grosshandl. Wallström, som visat sig vara en lika energisk som beräknande affärsman. Han har börjat sina affärer i all anspråkslösket; ban nöjer sig med en ganska måttlig förtjenst, men eftersträfvar en rask omsättning ochligger sjelf i affärerna på gamla viset. Vid lossningen af lasten är han alltid sjelf tillstädes, och af hans anspråkslösa väsende kan ingen gerna sluta sig till att han endast i höst anses på sina spanmålsaffärer hafva kontant förtjent minst femtiotusen rdr. Han har ett ytterst tarfligt kontor i en gränd vid Skeppsbron, bebor en mycket liten våning långt uppe på Norr och håller icke ekipage. Men så skall man gå tillväga för att bli millionär på gamla viset. Det ofvannämnda ångsartygetDanmarkk, som gjort så snabba och goda resor i höst, eges af 16 sjökaptener i Köpenhamn. Det beror nu på väderleken om ännu en resa skall göras till Kronstadt och hit åter, eller om fartyget skall afgå till Skåne eller till Göteborg i och för hafretransport till England. Den gamle befälhafvaren, en jovialisk sjöbjörn, ernar alldeles icke lägga upp i vinter, dertill äro konjunkturerna allt för goda, menar han. Ser det illa ut här med brödsädstillgången för vintern, så ser det ändå värre ut med en annan nödvändighetsvara — stenkol. Tillgången på denna vara är så knapp här, att goda stenkol gälla 5 rdr och den sämsta stybb betalas villigt med 3 rdr. De som göra affärer i denna artikel hafva alltför länge bidat tiden i hopp att frakterna skulle nedgå; motsatsen har inträffat och nu står bristen för dörren. De tvenne engelska hus som åtogo sig i våras att förse jernvägen med stenkol, äro bringade i stor förlägenhet och hafva nu nödgats hefrakta några stora engelska ångfartyg, som hitväntas dagligen. Men dermed är icke konsumtionsbehofvet här på platsen afsedt, och det är icke osannolikt att åtskil— to— 0 EEE J Jn 92 — —