Göteborgsposten – 15 november 1867, sida 2

— Godafton, Goliath! Till det tecken han med handen gjorde åt den unge pagen, bifogade han helsningen: — Godafton Vert-deGris! Aga Nazir fästade på hans falska, elaka och hånfulla blick sitt imponerande och lugna öga; hans anletsdrag, som under samtalet med kurtisanen varit upplifvade af ett småleende, hade nu återtagit sin österländska orörlighet, hans hållning var stolt och kall. — Hvad är det? frågade han. Men han hade att göra med en ihärdig man, som var stålsatt mot alla förolämpningar och af en beprötvad oförskämdhet. — Vi behöfva ej sörställa oss för hvarandra, sade han. Du har kännt igen mig, liksom jag känner igen dig, vackra masque. Om du ej mer är Goliath, så har du förr varit det, och jag är alltid Asperginos. — Om det så vore, sade Nazir med köld, skulle det kanhända ej vara så alldeles klokt af Asperginos att på detta sätt träda inför en mans ansigte som han velat låta mörda och som, tack varo vissa papper, har i sin makt tjugo gånger mera medel iän som behöfs för att skicka honom på galererna. (Forts.)