Göteborgsposten – 15 november 1867, sida 1

— Nåväl, sade den unga qvinaan, jag skall vara uppriktig. Ert sätt behagar mig och jag skulle vilja veta hvem ni är, ty jag känner ingen i Paris som liknar er. — Huru! har jag ej sagt er det. Mitt namn är AgaNazir. — Ni vidhåller det? ... — Det är sanna förhållandet. — Nåväl, låt mig se era drag om också blott för en enda sekund. — Fordras det ej mera än detta för att behaga er? Jag skall ej vägra er en sådan obetydlighet; mina drag äro ingen hemlighet, Jag har tagit denna masque, emedan man sagt mig att bruket fordrade så ... Men i det ögonblick ni befaller att jag skall borttaga den .... Pagen, hvilken såsom vi förut nämnt, höll sig i bakgrunden af logen, smög sig i detta ögonblick fram till sin herre, vidrörde sakta hans axel och hviskade hastigt i hans öra: — Gif akt på den svarte mannen! Den person som han på detta sätt betecknade var en individ hvars egendomliga utseende skulle blifvit mycket bemärkt på hvarje annat ställe än detta, hvarest rådde en frihet så mycket mera fullständig som hvar och en sysselsatte sig med sig sjelf och ingen annan och som man hvarken hade tid eller möjlighet att gifva särskildt akt på en främmande person, som med den ena folkströmmen närmades och med den andra aflägsnades från ens plats. Denne man bar en magikers drägt som kostat honom föga penningar och föga inbillningskraft: en stor svart