Göteborgsposten – 13 november 1867, sida 2

ide. De reste sig upp, satte sig ned och bytte om plats med hvarandra; än kastade de sig längst fram i logen, än gömde de sig med tillgjord min bakom salongens draperier; de läto vid hvarje ord höra stormande skrattsalvor, hvilket är ett säkert kännetecken som beteckna den kategori inom samhället, till hvilken dessa skönheter höra som förblanda bullret med glädjen och som till det verkliga lifvet öfverföra allt det konstgjorda och öfverdrifun i de komedier, som de spela på tiljan. tack vare deras u ptri Sedan en gång uppmärksumheten var riktad åt den loge der de suto, var det ingeating som hindrade dem utt på allvar ha roligt, ty, såsom vi redan sagt, hade de ett sådant utseende att man med nöje betraktade dem och deras lyx lemnade ingenting öfrigt att önska. Då de sågo sig betraktade, lorgnerade, beundrade, afuudade, funno de sålunda balen förtjusande och hade fullkomligt roligt. Om de fortfarande visade sig alltför häftiga i rörelserna, så var det derföre att deras kavaljerers glädtighet ej motsvarade deras egen. Ej derföre att begäret att roa sig sattades dessa, men de hade kanhända ej fullkomligt, såsom cn af deras damer rådt dem till, lemnat affärerna och bekymren qvar hemma. Dot ligger ej utom vårt ändamål att taga de tre par som uspväckte uppseende på balen i närmare skärskådande, ty vi ha ej kommit dit för annat än för att beskrifva de mest lysande och pikanta partierna. Men låtom oss börja med att öfvertyga oss om att ingen af de per