Göteborgsposten – 13 november 1867, sida 2

utan tvärtom måste skuldsätta sig ej så litet för att kunna bestrida de dryga utgifterna. De fingo icke dess mindre skatta för en inkomst af 5 proc. å assuranssuwman. Kan väl ett sådant beskattningssätt försvaras? Oss synes det vara mera än en orättvisa, en verklig obetänksamhet å samhällets sida, emedan det motarbetar möjligheten för den mindre bemedlade att på den enda lämpliga och säkra viigen, som står honom till buds, bereda sig en tryggad ställning för framtiden. Örältvisan mot husegaren framstår så mycket bjertare, om man tager i betraktande huru fartygsegaren beskattas. I afseende å denne är det nemligen uttryckligen föreskrifvet, att han ej bör påföras någon bevillning, då hans fartyg icke gifvit någon inkomst, och att, då han taxeras bill bevillning, dervid får fästas afseende å förnänligheten af de resor och transporter, hvartill fartyget varit användt under föregående är. Skilnaden emellan ett hus och ett fartyg, som beskattningsföremål betraktade, tyckes dock vara ingen. Vi halva ofvan förutsatt att husegaren eger sitt hus ograveradt. Ännu orättvisare blifver han taxerad om han har skuld på detsamma. Antag att den exempelvis framstälde husegaren har sitt hus intecknadt för Yu, af assuranssumman, eller 15,000 rdr. Fastän han i så fall har 900 rdr:s ränta att betala, minskar detta ej med ett enda öre hans skatt för huset, som lika fullt utgår efter en fingerad inkomst af 1,000 rdr. Detta är ju en orimlighet, då inteckningsegaren derjemte sår skatta för de 900 rdr han erhåller af huset. Derigenom Sättes den skuldsatte i jemlikhet med den behållne och samhället bereder sig derpå en dubbel inkomst. Det är en bra stor skilnad emellan en husegare, som eger ett hus, assureradt för 20,000, men är skyldig lika mycket på detsamma, och en annan, som har ett hus, assureradt för samma summa, alldeles ograveradt; men det oaktadt bidrager den sednare icke mera till samhället än den förre. En kapitalist, som beskattas för sin ränta, får från denna sin inkomst afräkna den ränta han sjelf betalar å lånta penningar, och detta med rätta, emedan han ej bör bidraga för mera än sin verkliga inkomst och hans fordringsegare utom dess skattar för den ränta han uppbär. Hvarför får ej husegaren åtnjuta samma rättvisa? Visserligen tyckes ej bevillningsförordningen vara skulden till den taxeringsmetod, som gjort sig gällande i afseende på stadsfastigheter, då den, såvidt vi förstå, lemnar taxeringsmännen frihet att följa sin ölvertygelse, men denna metod har emellertid ansetts så öfverensstämmande med förordningen, att det visat sig omöjligt att utverka ändring i derpå grundade taxeringar, och detta hade väl ej varit förhållandet, om icke bestämmelserna på ett eller annat sätt gifvit någon anledning dertill. Det behöfves följaktligen andra föreskrifter, som otvetydigt sätta husegaren i samma kategori som hvarje annan för inkomst beskattad. En icke oväsendtlig olägenhet af kommunalskattens fördelning efter bevillningen är jemväl den, att den förra utgår så långt efter det år, för hvilket den är beräknad och rätteligen borde utgöras. Det kan nemligen inträffa. att den beskattade ett år, då hans inkomst är ringa, får behålla de dryga kommunalutskylderna för gen goda inkomst han haft 2 år förut, och att hans ställning under tiden så försämrat sig, att hvad han då kunnat lätt utgöra, nu är förenadt med verklig uppoffring. Kommunalskattsedeln kommer under sådana omständigheter bra likt en olycka, den man ej väntat sig. Det är mer än nödigt långdraget att jag för min inkomst i år först får skatta till kommunen 1869, och såväl den enskilde som kommunen skall vinna på en förkortning af denna uppgörelse. Ehuru vi ej uttömt vårt ämne, anse vi likväl det antörda vara tillfyllest för att ådagalägga att kommunalbeskattningen ej är ordnad på fullt tillfredsställande sätt och att till ochmed ur rättvisans synpunkt våsendtlige förändringar äro af behofvet påkallade. Kom: munalutskyldernas stigande tendens gifver åt saken en alltmera ökad vigt och betydelse och det bör dertöre kunna förväntas att vår: riksdagsmän deråt egna en allvarlig uppmärk samhet. Af Kes Befailningshafvande asgjorda mål Skuldfordringsmål: Y. 9 Nov. Emenan nandl. J. And — —— ersson i Tafle