Göteborgsposten – 13 november 1867, sida 2

öppna klädningslif och tjusande armar — allt inbjuder, ropar, berusar en, Så mycket sämre för dem som icke veta att ha roligt! Der det är så mycket blommor, så mångza unga qvinnor, så mycket vällukter och så ljufva tonvågor, måste man vara grymt blaseral och utsliten, för att icke fattas af de strömmar af lif och hänförelse som uppfylla atmosferen. på så förhåller sig och för öfrigt de personer, hvilka vi nyss sett inbegripna i ett vigtigt samtal i hotellet vid gatan lord Byron, kommit öfverens att mötas der, så lutom oss under midfastonatten iuträda vid den tid då festen är som lifligast. In salongsloge i första raden var upptagen af ett Iskav, mycket lysande, men äfven mycket bullersamt, tack vare de tre damers prat, hvilka der befunno sig med lika många kavaljerer. Det var för öfrigt ett valdi sillskap inom det glada lifvets regioner, som man kunde finna af herrarnes hällning och qvinnornas luxuösa elegans, utan tvifvel förskrifvande sig från den finaste demi-monden. Dessa bullerswamir skönheter voro lifliga i sina åtbörder och sitt tel af mer än ett skäl: för det första tjenade det till att adragr sig uppmärksamhet, ty om man går på maskeradba! är det dock ej alt förbli obomärkt, då man utgör en del af den lätttärdiga verlden i Paris. Man ma: göra intryck; hvad skulle väl eljest nöjet vara att ega skönhet, hura skulle man eljest kunna åtnjuta triumfen af att fördankla konkurrenten. Denna första punkt hade icke varit svår att vinna, —.