Göteborgsposten – 13 november 1867, sida 2

(Insändt.) Om kommunalusskylder. Som bekant infördes med de nya kommunallagarne den förändringen i afseende på kommunalutskyldernas uttaxerande, att dessa gjordes helt och hållet beroende på kronobevillningen och att taxeringen i följd deraf inskränkte sig till en fördelning al kommunalutskylderna på hvar och en i mån af hans bevillning. Såsom princip torde häremot icke mycket vara att erinra, men principer äro ett och det praktiskt lämpliga ett annat, och de äro ej alltid förenade. Detta gäller äfven i afseende på ifrågavarande fö ändring, enligt hvad erfarenheten under de 5 år, kommunallagarne varit tillämpade, i slera hänseenden ådagalägger. Visserligen är det en stor fördel att de tvenne årliga taxeringar, den ena för kronobevillning och den andra för kommunalutskylder, son förut egde rum, blifvit sammanslagna till en. Derigenom åstadskoms enhet i uppskattningen af beskattningstöremålen och undanröjdes den ekiljaktighet, som i detta hånseende ofta förekom emellan de olika taxeringarne och vållade så mycken missbelåtenhet. Derigenom upphörde ock ett af de obehagligare och mera betungande kommynalbestyren. Men andra olägenheter kommo i stället. Dit räkna vi i första rummet att flertalet af beskattade vu i sjeltva verket kan anses hafva gått miste om möjligheten att öfverklaga och söka ändring uti tör hög kommunalbeskattning. Få känna nemligen att kommunalutskylderna beräknas efter föregående års bevillning och att man derföre mäste öfverklaga denna, ifall den är oriktig, för att äfven förekomma oriktig kommunaltaxering, men för den stora allmänheten är detta något så inveckladt, att den ej kan få det klart lör sig. Och detta är ej att undra ösver, då systemet, ehuru i sig sjelf ganska enkelt, afviker så mycket från den naturliga föreställnirgen i ämuet, att tillochmed personer, som ej obetydligt deltagit i kommunalförvaltning, endast med svårighet sätta sig in i detsamma. Följden härat blir naturligtvis den, att högst få veta när och huru de skola bevaka sin rätt, och då de fått kommunaldebetsedeln i handom är detta för sent. Det heter visserligen att hvar och en får skylla sig sjelt om han ej bevakar sin rätt och skalfar sig den insigt, som derföre erfordras, men å andra sidan måste det dock erkännas, att det ej är så alldeles lämpligt att formerna vid kommunalbeskattningen skola vara så beskalfade, att det bebörves större insigt, än flerta