Göteborgsposten – 12 november 1867, sida 1

Parisiska Nattsidor) af Alfred de Bräkhat och Octave Fre. Öfvers. — Slaf, återtog den unge pagen, som uttryckte sig på franska med en sällsynt ledighet, om du hade haft äran att födas i solens land, liksom hans excellens och jag, skulle du veta att det är det mest naturliga sättet, och att en ihlat som har någon aktning för sig sjelf ej kan lefva annorlunda. — En ihlat? frågade betjenten i det han ref sig på örat, hvad är det för en tingest? Pagen hoppade ned från sin divan och svarade med en stolt åtbörd: — Slaf, tala med mer vördnad om hvad du ej begriper ihlats äro ädlingarne i Iran. — Iran? mumlade den sömnige betjenten mellan tänderna, der ha vi ännu ett namn! Här skola de säkert alldeles kollra bort mig. — Iran, svarade pagen som tycktes roa sig åt hans bryderi, det är Persien. —— — ) Forts. fr. N:o 263.