Göteborgsposten – 12 november 1867, sida 1

om kendöd. Redan tanken på tillståndet af skendöd och den skendödes lefvande begrafning är så förfärande, att man ej kan undra öfver, att densamma ständigt återkommer och tager plats i den allmänna diskussionen. Detta är fallet i utlandet, der man just f. n. sysselsätter sig med denna angelägenhet, i hvilken den stora allmänheten, såsom onekligen intresserad part, lifligt deltager. Med rätta har vicomfe La Guåronniere i franska senaten under en förhandling, hvilken väckte starkt genljud genom hela Frankrike, yttrat: Hos en hvar utaf oss ha känslorna satts : i liflig rörelse vid tanken på, att det skulle kunna inträffa, att en menniska blefve lefvande innesluten i en likkista. Det är som skulle man förlora förståndet vid föreställningen om en dylik olycklig menniskas skräckfulla kamp, då hon vaknar i sin graf och för ett ögonblick pånytttödes till lifvet, för att blifva ett offer för de qval, som äro oåtskiljeliga från detta det sörfärligaste straff, som det mest