Göteborgsposten – 9 november 1867, sida 1

ven Så, vyCRA vIi, KuUuuHA UC D all, dessa herrar som vilja gå öfver än efter vatten, som vilja bortlåna sina bästa papper på så lång tid som 40 år, och derunder med inteckningssumman vara solidariskt ansvariga i en förening, som ej ens till ersättning härför gör vilkoren för lånet billigare än om de behölle dessa papper till sitt förfogande intill dess de kunde begagnas vid ett tillfälle då konjunkturerna medgåtve bildandet af en hypotekskazsa med facilare vilkor än den nu ifrågasatta. Under edra promenader på Södra Hamngatan har ni omöjligen kunnat undgå att iakttaga att den nyinredda delen af f. d. Gamla Sockerbruket numera i det närmaste blifvit färdig till inflyttning och att lif och rörelse nu råder öfverallt i den kolossala, fordom så ödsliga byggnaden. Bland de olika etablissementer som der inrymts anteckna vi det af hrr H. E. Krause C:o etablerade industrimagasinet å nedra botten. Man är der i tillfälle att beundra en hel hop vackra föremål till nytta och prydnad både före och efter döden, ty utom symaskiner af olika modeller, finare träsnideriarbeten m. m. erbjuder magasinet särdeles vackra och billiga grafvårdar af Kolmårdsmarmor, så vackra att om man icke precist önskar att ligga derunder, man likväl kunde vara frestad att t. ex. på detta enkla, men smakfulla kors låta inhugga sitt eget epitaphium, i guldbokstäfver och så smickrande som möjligt, förstås, Den icke minst vackra pjesen i magasinet är den derstädes uppförda kakelugnen af hr R. F. Packendorffs fabrik, ett arbete som utmärker sig för lika lediga och smakfulla former som originalitet i utförandet. I en Köpenhamnstidning lästes för någon tid sedan en mystisk annons, hvilken vi för dess ovanlighets skull taga oss friheten meddela i öfversättning: Den unga sorgklädda dame, som i Thorsdags afton först i Thalia och senare på vägen till Vesterbro så mycket betraktade en herre, ombedes att icke förneka honom ett samtal. Hvilket uppslag till en roman i ett oberäkneligt antal kapitel, posito att den faller under ögonen på någon dame så qvalificerad som den utpekade, men å andra sidan huru egenkärt att taga en dames blickar utslutande åt sig, huru närgånget att offentligen låtsa om det. Tänk bara, om damerna gjorde detsamma med herrarne! Det var nu så länge sedan vi bläddrade i vår pekoraliesamling, måhända skall det derföre icke misstyckas om vi derur i dag meddela följande godbit, på sin tid insänd till Bevillningstaxeringe-komiten härstädes. Vi behöfva icke tillägga att vi ordagrannt kopierat originalet: Herrar Taxeringskomitte. Undertecknad får härmed underrätta Herrarne, att Jag har bekommit taxerings Sedel, vilken är betalt, för år 1863, men får dermed upplysa, att Jag ej under ofvannämnda år, ej var i Malmö, utan 1861 rar Jag der, Och beder derför Herrar Komiterade att nogare esterse vad tid man är der, Och hoppas Jag att ej vidare bekomma några sådana. Debetssedlar, incognita, för jag ärkänner mig, dem,ej till betalning, denna gången får det vara men ej vidare! Göteborg d. 28 April 1864. P0 P N. N. Apropos skrifvelser (icke pekoralier!), så ha vi att erkänna emottagandet af en anonym skrifvelse, innehållande 4 biljetter till dir. Sandströms konsert jemte följande rader: Några qvarsittande från Nattvardsförhöret i Thorsdags, som, i likhet med (troligen) alla de andra hade biljetter, men icke kunde upptäcka någon som ville emottaga dem, ej heller hörde några påslötningar att lemna kyrkan. På samma gång vi vidhålla vårt påstående att ett ej obetydligt antal åhörare utan biljetter dvarsutto öfver konserten från nattvardsförhöret, något som kan bevisas, men hvarom vi ej vidare vilja orda, enär ämnet i och för sig synes oss alldeles för obehagligt, få vi upplysa att biljetterna kunna få återhemtas på annonskontoret. Vi förmoda nemligen att brefskrixvarne ha för afsigt att till konsertgifvaren återställa hvad honom med rätta tillhörer, men vi ha sannerligen hvarken tid eller håg att låta begagna oss som brefbärare för en anonym, om också aldrig så rättsinnig qvartett. Vi ha äfven haft nöjet att emottaga ett bref, innehållande en af dessa utländska lotteriprospekter, hvilka en tid bortåt öfversvämmat landet, jemte en uppmaning att varna allmänheten för dylika. Vi tillåta oss att derpå svara, alt vi skulle kunna fylla spalterna i en tidning med Times utrymme, om vi skulle införa alla dylika prospekter, hvilka dels kommit oss personligen tillhanda, dels öfversändts till oss med liknande uppmaningar, som den ärade brefskrifvarens. Vi tro för öfrigt att allmänheten nu fått ögonen öppna för detta oblyga lotteriskoj, hvilket säkerligen endast kan upphöra just derigenom att det icke af allmänheten uppmuntras. På den glada tid då en viss bekant skämtare sysselsatte sig med andra lif-frågor, än de som han nu omhänderhafver instörtade med andan i halsen till honom en ung gentleman, hvilken i några i societeten anordnade tablåer skulle uppträda som Esku1 2 9 2 2 — sa hÄlA