Göteborgsposten – 8 november 1867, sida 1

AEADTIUHIDBÄALOULHA, OMR Me YCYS, HOTCLIT Gl AV attighusgatan, hos Enkefru Jansson, N:is 7 Å 8 Zengtsson, i Redbergslid; å hvilka samtliga ställe den ene, än på den andre celebriteten såsom dessa uppsatsers författare. Genom en tillfällighet blef författarens anonymitet röjd, och dermed var Nigras lycka gjord. Han blef nära fästad vid Cavours person och invigd i bangs ider. Då en ömtålig mission skulle utföras hos franska regeringen afsändes chevalier Nigra till Paris, försedd med följande lika kraftiga som hedrande rekommendationsbref: Chevalier Nigra eger mitt odelade förtroende. Renheten i hans karakter är höjd öfver hvarje tvifvel IIan är en man med fin bildning, förbindlig i sitt väsende och i hög grad anspråkslös. I Paris lefver han ytterst indraget, emedan han gjort sig till regel att för egen del ådraga italienska statskassan så ringa utgifter som möjligt. I handelsstil har Danmark gjort en god affär genom försäljningen af sina vestindiska besittningar S:t Croix, S:t Thomas och S:t Jan till Förenta Staterna, som skall betala 14 mill. danska riksdaler för tastigheterna — de 36,000 själarne följa med som andra lösören, naturligtvis. Det tager sig dock ytterst vidrigt ut att just Danmark i handelsväg afyttrar dessa 36,000 själar utan att i ringaste mån inhemta deras önskningar i frågan. Men då det gäller pengar, så viker all finkänslighet. Antagligen har Danmark betraktat denna försäljning endast som en transmutation och i så fall har den lyckats väl. Få se om icke någon af våra representanter skall i Januari påyrka att Sveriges Bartolemej också blir säldt till den högstbjudande. Om ni skulle reflektera till en af stadafullmäktige här vidtagen demonstration i anledning deraf att bron öfver Riddarholmskanalen i och för sammanbindningsbanan anses blifva för hög — tre tum högre än högsta punkten af körbanan på Riddarholmen —, så kan det intressera er känna, dels att den anmärkta höjningen är föranledd af stadsfullmäktiges egen begäran att bron skulle sörses med steni stället för med näbeläggning, och dels att höjdafståndet mellan bron och sjelfva jernbanan är det minsta möjliga såvida lokomotiverna skola gå fram. Banan är lagd endast ett par tum högre än Mälarens högsta vattenstånd och det kan således hända att bantågen vårtiden komma att gå fram i vatten öfver hela Mälaren. — På tal om stadsfullmäktige här kan jag ej neka mig nöjet framhålla en omständighet, som ingen at hufvudstadens tidningar vidrört. För ett par år sedan inköpte stadsfullmäktige för 100,000 rdr en tomt, tillhörande Allmänna barnhuset, till ett blifvande salutorg. Emedan tomten är mycket låg och sank, måste den förses med fyllning innan den kan begagnas till torg. Denna fyllning erbjöd sig jernvägsbyggnadsstyrelsen att verkställa i sammanhang med arbetet för norra stambanan, mot vid pass 15,000 rdr. — Nehej — sa stadsfullmäktige, tomten kan fyllas sommartid med byggnadsgrus (sopor oberäknadt) som kostnadsfritt der få aflassas. Så sker nu, Men om denna för staden kostnadsfria tyllning ej går raskare än hittills (och det är tvifvelaktigt, ty fyllningsarbetet beror derpå att gamla byggnader i grannskapet skola rifvas och sådana är der ondt om), så fullbordas ej detta arbete på 7 å 8 år, kanske längre. För att inspara 15,000 rdr uppoffras 6,000 rdr årligen i ränta på inköpssumman, således på 7 år 42,000 rdr. Tomten hade i förra tallet redan kunnat begagnas som torg. Men lemnar ej tomten under tiden någon inkomst? Nej, ty jag tror icke att ens egarinnan af de 5—6 getterna som taga sin föda der, erlägger något arvode. Under det att hufvudstadens fattigvårdsnämnd och stadsfullmäktige äro bragta i stort bekymmer för de många härvarande arbetslösa karlarnes sysselsättning och försörjande under instundande vinter, har en af hufvudstadens mest energiska bankirer på ett särdeles berömvärdt sätt gått dessa myndigheter i förväg, eller rättare sagdt, räckt dem en hjelpsam hand. Under sin vistelse i utlandet har han lyckats bereda afsättning för tuktad gati sten af de sorter, som här kunna istadköm— nBd