Göteborgsposten – 8 november 1867, sida 1

Parisiska Nattsidor) af Alfred de Brehat och Octave Fere. Öfvers. Nå ... är jag riktigt underrättad? ... — Det är sannt. — Nå vil, du är åtminstone en uppriktig dotter som ej förstår att ljuga. Jag har alltid värderat denna egenskap hos dig. Du är icke som din bror! suckade han i parenthes. Var då lydig ända till slutet. Jag är nyfiken att se denna bok, som har gjort så många vandringar. Den handlar om ädla stenar, det är ju något för mig, visa mig den ... Åh! frukta ingenting, jag skall ge dig den orörd tillbaka, efter du blott är bevarare af densamma. — Jag skulle önska, svarade hon låtsande ett lugn, som darrningen i hennes röst motsade, att det berodde af mig, men med samma uppriktighet skall jag svara er att det är omöjligt. — Omöjligt! ... upprepade juveleraren hvars blod började purpra hans ansigte. Sade du verkligen omöjligt? Hon svarade med en böjning på hufvudet. — Och hvaraf kommer sig detta! ... Hvarföre envisas du att beröfva mig kännedomen om denna bok? ?) Forta. fr. N:o 260.