Göteborgsposten – 7 november 1867, sida 1

— Det blir en eller ett par sedlar på tusen francs, som det kommer att kosta er. — Hä? ... — Så framt ni icke föredrager att i stället för att vara åskådare blifva handlande person och förtjena edra penningar sjelf. Bankiren från Hallarne gjorde en ful grimas. — Hvad är det vi hålla på? återtog Saint-Valicz, hvilken hans förskräckelse alltid förorskade en demonisk tillfredsställelse. — Men för tusun, man håller på ... på hvad man har. — Åh nej, jag talar icke om ert guld, fördömda Cresus. Vi äro angelägna om, inte sannt, att vara mycket säkra, fullkomligt öfvertygade om att med våra egna ögon få se Leonard undanskaffad, försvunnen, tillintetgjord. — Det är fullkomligt riktigt. — Nå väl! Tack vare mina bekantskaper och den skälmen Vincents förbindeiser skola vi njuta af detta skådespel och hatva denna tillfredsställelse utan att lägga vår hand vid verket annat än i yttersta nödfall, och det kommer endast att kosta er tusen franes hvar, mina herrar. — Det är hvarkon att tveka eller köpslå om, sade Portin med dyster och beslutsam stämma. När skall affären ega rum? — I afton. — Och hvar skola vi träffas? — Bästa mötesplatsen är min bostad vid passage Radziwill, der jag har en hel garderob för omklädnader. Vi följas åt tillsammans liksom goda vänner som gå ut och