Göteborgsposten – 4 november 1867, sida 2

ningarne från Ludvig XIV:s tid hva raf man numera icke återfinner prägeln annat än på Versailles. — Denna möbel ser just ingenting ut, mumlade han, men den är gjord af ek och för rkt med jernreglar ... Se så, ... jag har icke kommit hit för att beundra inläggningarne, lät oss skrida till verket. Han drog till sig en taburett med Gobelinsväfnad, ställde sitt ljus derpå, tog sina minsta nycklar och försökto dem på hufvudlåset till byrån. Un saf dem öppnade, hvilket han smickrade sig med, skifvan som fälldes ned. Framför honom utbredde sig en serie af lådor, som han undersökte efter hvarandra; alla voro uppfyllda med papper, visitkort och bref, de flesta från fruntimmer och parfymerade ; ingenting vidare. Han erfor deröfver ingen missräkning, Sedan Faustina gjort så ihärdiga försök hado Jean de Ruzolles tagit sig i akt. I stället för att lägga boken bland dessa föremål af mindre vigt hade han dragit försorg om att gömma den bättre. — Låt oss taga reda på lönrummet, sade baronen. Han utdrog helt och hållet den nedersta lådan och kände under sitt finger i det blifna tomrummet mellan en af ståndarne och möbelns ryggstycke, en stålsjeder sinnrikt dold under en ekskifva. — Der är det, fortfor han; men huru begagnar man sig af denna mekanik? Jag kommer ej till rätta med det här Man skall se att jag blir tvungen att begagna mig af kraftigare medel ... Nå väll hvad riskerar jag egentli