Göteborgsposten – 4 november 1867, sida 2

nakter betrakta henne som en inre italiensk ngelägenhet. Frågan skall derför komma att ända sig om tillräcklig garanti för påtven i töfvandet af hans andliga makt. Pårven iner naturligtvis, att så skall gå, hvarför det j heller är underligt, aw han envist vägrar tt samtycka till en kongress. Man påstås lersör vara ense om att trots pålven ordna aken. För öfrigt skall kongressen, om den commer till stånd, eller makterna, endast be söfva sanktionera en fait accompli, ty utan vifvel skola alla mera betydande platser i Kyrkostaten förklara sin anslutning till koiungariket, sedan nu Velletri gått i spetsen. denna stad har neml. under Nicoteras aupicier en solkomröstning egt rum, i hvilken 1,037 röster uttalat sig för anslutning till kohungariket Italien, ingen emot. Päfven skall sj kunna nu, såsom förr en gång under likrande förhållanden, med gräsliga blodbad hämnas ett dylikt uttalande. Man skall veta det, ch inom kort kan sålunda hela påfliga omMN ådet hafva förklarat sin anslutning till ItaM lien. Hvad skall väl Frankrike förmå emot n en sådan yttring? Intet. Just derför skall den d ega rum i desto större utsträckning. Och föga heder skola de franska vapnen vinna på fr att hindra ett liknande i sjelfva Rom och Ci-J it vita Vecchia, i hvilken senare stad dock talf rika arresteringar gjorts under de franska färgernas hägn, till förekommande af en opinionsyttring. En splitter ny tolkning af nationalitetsprincipen, som Frankrike dock bär på sin fana! Den helige fadrens nya encyclica innebär ett nytt bevis på det verldsliga påfvedömets oförenlighet med den nationala qörelsen i Italien. IIan uppmanar i densamma biskoparne att med honom beklaga Italiens närvarande tillstånd samt de oräkneliga synder och förbrytelser, som begås af menniskor, hvilka kämpa under satans banr och på hvilkas panna man läser ordet lögn. Han betecknar dessa menniskor såsom lastbara, såsom undertryckare af enkor och faderlösa, såsom röfvare af främmande gods, såsom bestuckna domare. Han säger, att han är angripen, omringad af sådana menniskor, som trampa de hederligaste saker under fötterna och vilja plantera sin fana der, hvarest den hel. Petri säte är och den eviga sanningens stol reser sig. Dessa menniskor uppmuntras at den italienska regeringen (regno subalpino), drilvas af henne framåt och öppet understödjas, ja, den senare har tillochmed gjort sig till deras medbrottsling. Men dessa menniskor och deras beskyddare böra, huru högt de än må vara uppsatta, veta, att de ådragit sig de kyrkliga straffen, alla de af de heliga canons påbjudna förbannelser. Påtven beder för dem, men kan ej underlåta att framhålla de oräkneliga faror, i hvilka de störtat honom. Oaksadt sin arms mod och kärlek, oaktadt dess bjeltemod, är det likväl tydligt, att denna lilla här icke skall kunna länge emotstå den till antalet oerhördt öfverlägsne motståndaren. Hans undersåters trohet och kärlek trösta honom, men han lider af att so dem lida, han gripes af smärta vid åsynen af de olyckor, som trycka på dem och hvilka framkallats ar de skändliga menniskor, han ofvan omordat. Under d. 25 Okt. skrifves från Rom till Föln. Zeit.: Barrikadbyggandet utanför portarne har tills i går iftigt bedrifvits. Stor rörelse uppstod, då på en höjd å Monte Mario den italienska tricoloren svajade, der hissad af en ända dit framträngd friskara. De påfliga slogos på flera olika håll med smärre skaror; den närmaste punkten var Colli Parioni, en half geogr. mil utanför stadsporten. Vi sågo några vagnar införa sårade påfliga soldater, men friskarorna drogo sig tillbaka. De hade utan tvifvel räknat på en samtidig resning af befelkningen i staden. Man började redan i går proviantera kastellet San Angelo. Men i dag på eftermiddagen trodde man sig i Vaticanen kunna vara vida sorgfriare, på grund af nya försäkringar som ingått från Paris om ett fredligt resultat af de mått och steg, som fransmännens kejsare tagit i Florens. Under d. 24 Okt. skrifves från Rom till sJournal des Debats: Den sedan några dagar tillbaka utbredda underrättelsen om en fransk intervention har här frambragt en ytterst retad stämning. Söndagen var mycket upprörd, men aflopp lugnt. På Måndags morgon förfärades romarena. då de sunno en del af stadsportarne tillslutna och de andra så barrikaderade, att blott en vagn kunde passera igenom. Straxt derpå tillkännagat polisdirektören, att fem af Roms portar skulle tillslutas och de öfriga sju endast vara öppna om dagarne. Det officiela bladet sade om aftonen, att daetta steg endast tagits för att lugna hufvudstadens fredliga befolkning. Under hela dagen var staden i jäsning. Arbetarne lemnade verkstäderna och arbetsplatserna, en betydande folkmassa strömmade till portarne. soldater öppnade med tillhjelp af några reqvirerade arbetare löpgrafvar och uppförde jordverk med öppningar för kanoner. Omkring kl. 15 begaf sig påfven till Porta del Popolo, besigtigade försvarsverken, tycktes godkänna ee ä2AiiH—— . —5 mm