Göteborgsposten – 4 november 1867, sida 2

Aii 8 gen? Hvarken sedd eller känd! Och för öfrigt för den korta tid som den käre nevön har att njuta af dessa grannläter gör det ingenting, om denna möbel blir litet skadad. Bland de verktyg som han lagt på bordet, valde han en liten mejsel, stack in jernet i springan och gjorde en kraftig och oskicklig bändning. Hvad man hade skäl att förmoda inträffade. Ett brakande hördes, det var trädet som bräcktes. Af så ringa betydelse detta var erfor den aristokratiske missdådaren en hjertklappning. spratt till men hejdade sig, hvarefter han talade för sig sjelf, liksom för att ingifva sig mod. — Ab, sc så, jag är galen, sade han. Hvilken barnslig fruktan! Välan, ännu ett försök. Och med en säkerhet och bestämdhet som utvisade, med hvilken förhirdning han var skapad, och med hvilken infernalisk öfverlägsenhet han utförde sitt brott, tog han ljuset, undersökte tillståndet af det angripna stället och bytande om plats för sitt verktyg förnyade han en bändning på venstra sidan af lådan, då den förra verkställdes på högra sidan. Då han tyckte springan vara tillräcklig, sköt han ånyo in jernet och bände till med kraft; jernet inträngde likväl icke utan möda; ett nytt brakande hördes som icke hejdade honom denna gång, och skifvan sprang lös. — Ändtligen sade han torkende sig i pannan, der den brottsliga handlingen framkallat perlor af svett; ändtligen lyckades det. (Forts.)