Från Utlandet. Evligt sista underrättelserna från Italien ha franska trupper inträffat i Rom, dit ännu Aera snart voro att vänta. De påfliga trupverna hade ryckt ut, för att möta Garibaldi. hbtt slag mellan dem har kanske redan stått. Det är påfven sjelf, som för krig mot revoutionen. Blifva de påfliga trupperna slagna, skola fransmännen i Rom bibehålla den eviga staden åt påfven, under det att de kongl. italienska trupperna besätta de öfriga vigtiga slatserna i Kyrkostaten — for att bevara dem åt påfvekungen. Segra åter de påfliga, stå fransmännen qvar i Rom; medan de påfliga trupperna vidare renså landet. Svårligen skola de kongl. italienska trupperna i det fallet kunna atvakta de påfliga, utan måste utrymma sina ställningar med den förklaring, att Ålugnet är återstäldt. I samma stund skola äfven de franska trupperna icke längre ha någon giltig orsak att qvarstå på påfligt område. Men då är åter den gamla visan inne. De liberala i Italien skola icke upphöra att söka på nytt åstadkomma en resning. De italienska trupperna måste bevaka gränsen. Men den italienska regeringen kan ej för sina sinansers och för sin egen säkerhets skull göra detta ... Derför måste en lösning åstadkommas. Den franske utrikesmnistern har i sitt cirkulär äfven medgifvit det. Ryktena äro ock ense om att en kongress skall komma till stånd, för att ordna den romerska lrågan. Men hvarken Italien, Preussen, England eller Ryssland skola gå in på att den romerska frågan uppfattas i makthänseende såsom internationel. I detta fall skola dessa