Göteborgsposten – 4 november 1867, sida 2

Article Image
ganska allmänna. Så berättas bland annat, att en juveleraregesäll, som i Onsdags på aftonen skulle begifva sig till sitt hem vid Nya vägen, vid Träskängen blef öfverfallen af 2:ne för honom okända karlar, hvilka ryckte ifrån honom hans ur. På hans rop kommo flera personer tillstädes, men rånarne lyckades undkomma och ha sedan ej kunnat ertappas. — Fru Wilhelmina Norman-Nerada står i begrepp att företaga en konstresa till kontinenten, hvarunder Tyskland, Holland, Belien och Frankrike skulle besökas, hvarjemte fru Norman-Neruda ämnar stanna någon längre tid i Paris. Före sin afresa gilver hon en konsert i Stockholm, hvilken skulle ega rum som i dag. — Fru Michaöli anlände till hufvudstaden i Fredags och uppträdde redan i Lördags å Stora teatern i Hernani. — Djurgårdsteaterns aktie-bolag har i dagarne haft sammanträde, hvarvid visade sig att bolagets ställning är ganska god; 53 odisponerade aktier tunnos ännu att tillgå. — Ladugårdslandsteaterns senaste nyheter Ajax och hans tvätterska samt När doktorn är borta, den förra af franskt och den senare af tyskt ursprung, beskrifvas såsom ganska muntrande och utföras på ett tillfredsställande sätt. — Hos justitiestatsministern har litteratören Reinhold Götberg, f. d. redaktör af CSöndags-Nisse, den 31 sistl. Oktober erhållit tillständsbevis att i Stockholm utgifva en periodisk skrift med titel ÅFolkets Nisse. — På kungl. operan väntas utom eKärleksdrycken och Barberaren i Sevilla äfven Cimarosas mästerstycke Det hemliga giftermålet samt Cherubinis beömda opera Wattcendragaren med hr Behrens i Mikelis parti. — Om Victor Mases opera-comique Tortehåserna, som f. n. gifvas å k. dramatiska teatern, yttrar Posttidn.: Ämnet är fransyskt och af on sprittande munterhet. Tvenne fattiga ädlingar, en markis, (hr Arlberg), och en chevalier, (hr Torslow), tillbedja samma föremål, saltförpaktarens, (hr Uddman), unga hustru, (m:ll Harling), och en dansös, (m:ll Lundeqvist). De unga kurtisörerna hafva duellerat, och, efterspanade af polisen, rädda de sig i portchäser. Saltförpaktaren slår äfven sina lofvar för den unga dansös n, men han upptäckes af sin hustru, som till straff ör hans otrohet tvingar honom att bära sig hem i vortchäsen, hvari den unge chevalieren befinner sig. Intrigen är qvick acheslutet af stycket försätter åhöaren i den gladaste sinnesstämning, Hr Masså (som cke får förvexlas med professoren i sång Masset), har komponerat en särdeles täck och lekande musik sin densamma, som är rik på både nya och vackra melodier, hvilka understödjas af ett lätt och graciöst ckompagnement. En och annan imitativ tonmålning förekommer äfven, såsom när fagotterna härma de sofvande portchäsbärarne. Pjesen utföres med myeket god sammanspelning och sångpartierna hafva goda representanter, hvilka ofta emottogo publikens bifall, — I pjesen De löjliga mötena har å dram. teatern uppträdt 2:ne debutanter, en ung mill II. Jacobson, som — säger P.-T. — utförde Lovisas roll med ganska stor ledighet och god mimik, men som ännu ej tyckes ega fullkomliga röststudier, samt en ung hr Bauck, hvilken visade goda anlag för den komiska genren, men hvars sångstämma äfvenledes fordrar mera kultivering. 2 (k —h ————

4 november 1867, sida 2

Thumbnail