Göteborgsposten – 31 oktober 1867, sida 1

första taget, men genom att hålla på ... Allt nog, jag tror saken verkställbar. — Jag ser icke på priset, jag säger er endast ett ord: lyckas; förlora ingen tid; ni skall blifva nöjd. Men jag ger er der ett prof på fortroende ... — Var obekymrad! För mig är en hemlighet helig. Jag tager med mig er nyckel, men ingen mer än jag skall se den. — När kommer ni tillbaka? — Lemna mig fyrtiåtta timmar för att arbeta och försöka. — Må vara; i öfvermorgon väntar jag er. Det var på det sättet hr Portin uppfattade och utöfvade redligheten mellan bolagsmän. Samma dag begaf sig Cambrai, sysselsättahde Simon Tournaire på sitt kontor till bokhållarens bostad, der han var säker att träffa Denise. Hans utseende var dystert; hans vägar mörka. Han presenterade sig hemlighetsfullt såsom en person i en melodram. Bokhållarens hustru bemödude sig att mottaga honom med mycken vördnad. — God dag, fru Tournaire, svarade han med en iskall ton. Sedan pekande på den Iilla Isabelle, som i likhet med sin mor gjorde förlägna helsningar, sade han: — Skicka bort detta barn! — Du skickar bort mig? sade hon, hvarför det?