Göteborgsposten – 31 oktober 1867, sida 1

ken var ytterst svår, så hade likväl aktiernas värde få år senare stigit 70 proc. öfver det inbetalta beloppet. Jernvägspaniken år 1847 följde, och d. 18 Oktober samma år stoppade Royal Bank jemte ett stort antal andra banker och firmor, som föllo på alla håll. Svårigheten vid detta tillfälle berättas hafva förorsakats af de lån till orimliga belopp som beviljats åt olika personer, så att t. ex. ett belopp af nära 1 million blifvit lemnadt till en enda firma utan någon säkerhet alls. Nyssnämnda dag var antalet af aktieegare omkr. 260, och utomordentliga ansträngningar gjordes genast för att åter väcka banken till lif. Dessa ansträngningar vunno framgång, och inom sex veckor hölls ett möte vid hvilket tillkännagafs, att banken åter skulle öppnas följande dag — d. 1 December 1847. För att ingifva förtroende för framtiden hade en fullkomlig reorganisation blifvit företagen, och det blir nu en vigtig fråga, huruvida de egendomliga vilkor som då bestämdes, till forebyggande af ett återfall i bankstyrelsens gamla synder, under den tid som förflutit från 1847 hafva blifvit redligt uppfyllda. Den nya bolagsordningen bestämde att 1,000-pundsaktierna skulle konverteras i mindre aktier för att sålunda erhålla ett större antal aktieegare, och att det nya kapitalet skulle åstadkommas genom preferensaktier å 100 hvardera, fullt inbetalda, löpande med 7 proc:s ränta och dessutom med rätt till halfva vinsten. Under tiden skulle blott 5 procent betalas till de ursprungliga aktieegarne, tills en reservfond blifvit bildad om 100,000 S. Det bestämdes vidare att blott det inbetalda kapitalet och icke depositionerna eller andra tonder skulle användas till lån på öppen räkning, att intet lån skulle få öfverstiga 20,000 L utan säkerhet och att det högsta lån som på hvilken säkerhet som helst finge beviljas vore 50,000 2. Aktier i banken finge ej antagas som säkerhet, direktörerna skulle ej ha någon röst vid beviljande at lån till personer med hvilka de stode i förbindelse, vare sig genom slägtskap eller affärer, och de aflönade direktörerna samt verkställande direktören skulle ej kunna utfå några lån alls. De båda aflönade direktörerna skulle ha 1,000 om året i lön och skulle jemte verkställande direktören utgöra en permanent komit6, som bestämde om lån eller öppnande af räkningar med banken. Intet lån fick utlemnas mot veto af någon bland dem. — Den afsedda reservfonden å 100,000 hade redan några år förut blifvit fylld. Den nominella noteringen å aktierna var kort före det nuvarande fallissementet 9?, å 10 för de vanliga aktierna med inbetalda 10 , och 100!7 å 101, för preferensaktierna. Förlidet år stodo de mycket högre i pris. Det nuvarande inbetalda kapitalet är 650,000 och antalet af aktieegare c:a 150, af hvilka omkring en femtedel äro enkor och ogifta damer... Men som den allmänna listan på aktieegarne äfven innehåller namn på rika köpmän och andra förmögna personer, och då vidare ansvarigheten är obegränsad, så är det otvifvelaktigt att alla fordringsegarne skola erhålla full liqvid. Det har berättate att affärerna på sätt och vis stå gynsamt, men i alla fall är det ett faktum, att betalningsinställelsen måst ske trots de många inskränkande bestämmelserna i bolagsreglorna, ett exempel på orimligheten af att tro det man genom en mängd skrifna reglor kan göra något slags affär fullkomligt säker. — Närmaste orsaken till bankens stängande var den att depositörer m. fl. gjorde hvad man kallar a run, en rusning, för att uttaga sina belopp ur banken. Man fruktade för att det skulle gå på samma sätt med ett par andra banker i Liverpool, men detta blef icke fallet. Man tror att affärerna, i anseende till grundkapitalets storlek, skola kunna återupptagas. Bankens affärer i allmänhet tros ha varit ganska sunda och stoppningen anses uteslutande vara att tillskrifva de betydliga lån som lemnats ett par stora skeppsredare, hvilkas papper det varit omöjligt att diskontera i anseende till det långvariga betrycket i sjöfarten.