Göteborgsposten – 24 oktober 1867, sida 2

unga flickan, som endast namnet på denna man förorsakade pläga. — Jag är nu vid målet. Den tid då fru baronessan räddade oss ur så djup nöd, var hon stundom på sina välgörande vandringar ledsagad af en ung flicka. — Mamsell Amelie Portin? — Precis. — Lika god och lika välgörande som fru de SaintValiez. Jag har haft tillfälle att se henne hos de fattiga sjuka grannarne, som vi hade, då ... — Och jag har bemärkt, att hon hade för er samma aktning som hennes ledsagerska ... Jag har också flere gånger haft tillfälle att se henne, efter min anställning hos hr Cambrai, som gör affärer med hr Portin. Ni förstår mig. Det är till henne de olyckliges vän, tystlåten och from, emedan hon egnar sig åt klostret, som jag skulle vilja anförtro denna bok genom er bemedling. Jag skulle hafva gjort det direkt, men hon är frånvarande med sin familj, och hvem vet hvad som kan inträffa före hennes återkomst. — Gif hit, jag åtager mig uppdraget. I den befattning jag kommer att erhålla, får jag ofta tillfälle att se fru de Saint Valiez och följaktligen också m:lle Amelie. Vid tillfälle skall jag, likasom jag hade arbetat åt henne, bära den till henne utan att väcka någon misstanke. Tournaire öfverlemnade henne det dyrbara paketet och andades åter lättare. — Tack, sade han, ni ser mig här lättad från en stor tyngd.