Göteborgsposten – 24 oktober 1867, sida 2

kunna draga sig ur spelet. Då afsände Napoleon till Victor Emanuel pr telegraf en depesch, hvari han uppmanade honom att icke göra sig några illusioner i afseende på de förbindelser, som Frankrike pålade honom, och att icke försätta detta i den sorgliga nödvändigheten att behöfva rikta sina vapen mot en gammal bundsförvandt. Denna depesch skall hafva gjort ett djupt intryck på den italienske konungen. Ministrarne blefvo genast sammankallade, depeschens innehåll meddelades dem, och han förklarade sig vara fast besluten att icke gifva sitt bifall till de italienska truppernas inmarsch på romerska området. Konungens tillkännagifvande at detta sitt beslut måste ha gjort djup sensation inom ministeren, ty redan samma afton spred sig i Florens ryktet om en ministerkris. Denna måste dagen efter verkligen hafva inträffat, ty telegram afsändes då efter general Cialdini, hvilken redan befann sig på väg till sin gesandtplats i Wien, dit han genom Ratazzi befordrats. Depesch afsändes derpå till Paris med underrättelse om, att en ministerkris inträffat och med begäran att franska regeringen ej skulle låta den beramade expeditionen afgå. Hon ingick på denna önskan och förklarade sig skola vänta ett par dagar, utan att dock vilja inställa utrustningen. På förnyad kategorisk förklaring från Florens, att de italienska trupperoa ej skulle inrycka i påfvestaten och desamma med större stränghet än någonsin skulle öfvervaka gränsen, å hvilken jernvägsförbindelsen för yttermera säkerhets skull afbröts, utskeppades åter de franska trupper, som redan gått ombord i Toulon, vidare truppsändningar till donna stad afsändes och de utlagda fartygen beordrades att åter gå till ro. Herrar fredssangvinici hafva naturligtvis genast blifvit mycket lugna och se allting på nytt i rosenrödt. För vår del finna vi ingen trygghet i den bafveckling som nu åvägabragts. Den italienska nationens önskningar öfverensstämde med Ratazzis plan om Kyrkostatens besättande. MNiniståren Cialdini skall, då den naturligvis kommer att uppträda med en alldeles motsatt plan, icke kunna hålla stången mot representationens majoritet och således endast bli provisorisk. Rörelsen inom Italien är en gång väckt och skall ej kunna genast lägga sig. Säfort derför de italienska trupperna minska sin stränghet vid gränsen, skola nya friskaror strömma in i Kyrkostaten och åter brivga sakerna till samma kritiska spets som nu. Men italienska regeringen kan helt enkelt icke hålla en så stor styrka på benen, som för gränsens riktiga bevakande erfordras. Dess finanser tåla det icke, och ingen kan gerna fordra, att det skall ruinera sig till förmån för en fiende emot dess enhet. Någon annan lösning måste således utsinnas. De klerikala fordra, att Frankrike skall skicka en ny expedition till Kyrkostaten, för att omöjliggöra revolutionen och anarkien. Men häremot uppreser sig ej blott Italien, utan äfven det franska folkets öfvervägande flertal. En ny fransk romersk expedition skulle bli farlig för den napoleonska dynastien. Man står således åter inför samma oafvisliga problem: ändring af septemberkonventionen, så att Italien kan sättas i stånd att uppfylla den, utan att undergräfva sin egen säkerhet. Italienska regeringen har genom sin nya eftergifvenhet dubbel rätt att af Frankrike fordra, att det må ingå härpå. Franska regeringen skall lofva att söka förmå påfven att antaga en italiensk besättning. Men han skall svara sitt gamla bekanta non possumus (vi kunna ej). Skall Frankrike då beqväma sig att på egen hand med Italien ändra konventionen? Hvad som skall ske, måste ske snart, ty tiden brådskar, och om man än lyckats bli berre öfver händelserna i dag, är det derför likväl ingalunda säkert, att man kan bli det i morgon. Lejonet från Caprora ryter... den italienska nationen kan bli mer och mer förtrogen med ordet republik och händelsernas terning rullar alltjemt. Hvad som vunnits, är blott en Galgenfrist... och det är redan andra gången för i år som Frankrike stått vid randen af ett krig. Skall det veta att undvika inträffandet af äfven ett tredje så kritiskt ögonblick? Det bekräftar sig, att Menotti Garibaldi blifvit sårad. En ryktbar italiensk kirurg har kallats från Florens. Den unge mannens ben måste troligen amputeras. Sjelfva Times hänvisar på den hotande faran af republikanismen i Italien. För