Göteborgsposten – 24 oktober 1867, sida 2

mig, det är sannt, men på detta sätt skall jag ändå hålla mitt löfte emedan jag derigenom drar försorg om dess bibehållando aut den verklige egaren. Man skall tro den vara hos mig, ingen skall veta, hvar den tagit vägen undantugande jag, ni och en tredje y erson. Här uppknäppte Tournaire sin rock och framtog ett tunnt paket omsorgsfullt inslaget, den delen af Marbodus, som spelade cn så vigtig rol i första delen af denna berättelse. — Detta omslag, fortsatte han, innesluter boken och ett bref till den person, till hvilken jag önskar att den blir lemnad till förvar. Jag skulle hafva valt er min kära granne jag bekänner det utan omsvep, såsom den säkraste och värdigaste, men er tillvaro är lika som min beroende af för många omkastningar, och ni har barnsliga pligter, som göra er underdånig en man, hvilken det är nödvändigt att hålla aflägsnad från dylika förtroenden. — Annette rodnade och upphäfde en djup suck. — 0, ursägta mig, återtog bokhällaren lifligt, jag beklagar er mera än någon, ni vet det! — Men hvad önskar ni då ändtligen? — Jag kommer nu dit. Efter mogen öfverläggning har jag icke funnit mera än en person, till hvilken vi kunna anförtro oss; jag säger vi, emedan ni nu är till hälften egare af min hemlighet. Jag hade först tänkt på fru de Naint-Yaliez, men om ni har att frukta för er fur, har hon att frukta för sin man ... — Vidare, vidare, jag ber cr derom ... sade den