Göteborgsposten – 24 oktober 1867, sida 2

ska i Rom, men Mazzini skulle vära lössläppt i Italien. Och hvad tänker Napoleon göra med påfven i Rom? Skola de aderton åren af den första franska eccupationen åter genomgås? Skola franska millioner bortslösas, transka stridskrafter upprifvas, för att kejsaren må glädja sig åt äran att tjena påfven såsom legoknekt? Ar detta en fransk monarks enda embete; den franska nationen enda mission i verlden; den moderna civilisationens enda uppgift? Hvilken ond ande kan förmå Napoleon till att åter gå i den snara, ur hvilken hau nätt opp hunnit frigöra sig? Det är värre än hån att tala om den romerska befolkningens cmisskänneliga trohet mot påtven. 1,200 romerska emigranter stå under Ghirelli, och ytterligare 8,000 af dem äro ännu spridda genom Italien. Andra tusenden försmäkta i fängelse. Och likväl måste påfven, fastän blomman af ungdomen gjorts oskadlig, inkalla främmande bajonetter till sitt beskydd! Huru kejsar Napoleon kunnat härtill nedsänka sig och huru Frankrike kan gå in på att öfvertaga en sådan befattning, om den gör det, visar Opinion Nationale i följande ord med sanningens färg: eFranska regeringen undergår i den romerska frågan det presterliga partiets tryckning. Men man bör komma ihåg, att det är den nuvarande regeringens tolerans, som uppeggat prestpartiet. Aldrig visste man af något dylikt under den gamla monarkien. Biskoparne stodo under konungen, hvilket var den gemensamma rätten, och när de ville göra politisk opposition, bemäktigade man sig helt enkelt deras inkomster. Sedan revolutionen stod presterskapet såsom alla andra under lagen. Nu har presterskapet införts i politiken. Kardinalernas bänk finnes i senaten. Sedan dess har presterskapet upphört att bekymra sig om lagarne. Grundlagen erkänner samvetsoch religionsfriheten; för presterskapet, som lyder Gregorius XVI:s och Pius IX:s instruktioner, är samvotsfriheten en yrsel och en brottslig villfarelse. De andliga ordnarne äro i Frankrike endast medgifna efter vederbörligt bemyndigande, föregånget af granskningen af dess stadgar. Men jesuiterna, som ej allenast icke äro tillåtna, utan uttryckligen förbjudna, ha icke ens värdigats begära bemyndigandet; de existera i trots af lagen, undervisa ungdomen, styra biskoparne och förse den otficiela verlden med män, som genom deras försorg uppfostrats i förakt för de franska institutionerna. Hela moln af icke erkända andliga ordnar betäcka Frankrike med sina prunkande kloster och, lydande instruktionerna från Rom, underhålla inom folket och hos qvinnorna den kult af det politiska idealet, hvars mönster är Rom samt förskämma den religiösa anden genom utbredningen af små dumma underverk och hufvudlösa ceremonier. Frankrike är indraget i detta nät; det är rof för den klosterliga pieuvren. Detta förklarar, huru i nådens år 1867 ett religionskrig varit nära att utbryta till förmån för alla dessa kyrkans fäder, som hvarken tro på Gud eller djefvulen, men af religionen gjort ett politiskt vertyg och att medel till rikedom eller befordran. Ännu några år af denna regime, och vi sjunka ned till Spaniens nivå. Inom Österrikes deputerade kammare har presidenten förklarat, att kejsarens skrifvelse till kardinal Rouscher (i hvilken han som bekant ställde sig på författningens grundval och ogillade biskoparnes adress) gjort det mest glädjande intryck på alla; ty man hade nu fått bevis på, att sträfvanden som afveko från den författningsenliga vägen, icke kunde föra till målet, och sett att samvetsfrihet och religiös fred nu skulle råda i Österrike. Presidenten utbragte till slut ett lefve för kejsaren, hvari kammaren med entusiasm tre gånger instämde. Badens deputerade kammare har efter sex timmars debatt antagit alliansfördraget med Preussen — och med alla rösterna emot en. (Deputerade kammarens statsrättsutskott i Wirtemberg har, som bekant, deremot tillstyrkt ett afslag). I Amerika har symaskinens uppfinnare, Elias Howe, aflidit. Han var född af fattiga föräldrar år 1815, var ännu år 1845 fabriksarbetare, då han först kom på iden med symaskinen och i April s. å. med denna sydde sin första söm. I Maj var uppfinningen färdig. Han dog rik genom patentet på densamma. — — — LA -W Litteratur-Osversigt. Ett år hos Fredrika Bremer, at Margaret