Göteborgsposten – 18 oktober 1867, sida 1

Vädret och väglaget förklarade till en viss grad det föga inbjudande utseendet hos dessa gäster. Värdshusvärden gjorde till och med för sig sjelf den reflexionen att han ville heldre gifva dem att äta än möta dem inne i skogen. Den hedersmannens åsigt skall delas af läsaren, då vi meddela att denna trio bestod af Touravois, kallad Perizel, rånare till profession; Firmin Blairzot, redan alltför känd i denna berättelse, och Celestin Goulard, Rosenknoppen, som man icke mindre känner. Den som felades för att göra qvartetten fullständig, var Vincent Marjoux, den förträfflige spårhunden. Rosenknoppen brummade doft, beskyllande honom för långsamhet. För att få honom att ha tålamod slogo hans kamrater i bräddfulla glas åt honom, och togo sjelfva äfven samvetsgrannt för sig af sitt älskade fluidum. Men ehuru värdshusvärden tog sig för att, medan han gick till och ifrån, sticka in ett ord i samtalet var ingenting i stånd att behaga den oefterrättlige. Ivad den hederlige mannen sade var emellertid mycket enkelt. — Herrarne komma således från ett besök vid skogfällningen i Grand-Carrefour. — Ja visst, svarade Perizel vårdslöst. — Herrarne ha icke lång tid att bestämma sig då. — Hvarföre så? — För tusan, det veta ni väl bättre än jag, emedan afgörandet eger rum om Söndag den 20, och vi halra i dag Fredag den 18 December. Vid dessa ord upplyfte Goulard hutvudet och betrak