Göteborgsposten – 18 oktober 1867, sida 1

HelJtÅUSOU, 1 0ÅItu, Å VIIKA Sämtilga Stål! g— SE NT KAS KEANE ANAR — ningstjenstgöringen både natt och dag, hvaraf för kommissarierna följde ökade göromål, dels att kommissariernas löner, som blott blifvit bestämda till 1,600 rdr, skulle utgå med 700 rår lön och 900 rdr tjenstgöringspenningar. Besvärsskrifvelsen påpekade nyssnämnda ökade tjenstgöring; vidare det förhållande att hrr Wittboldt och Kant genom den nya organisationen beröfvats den ene 500 rdr och den andre 400 rdr i extra inkomster för andra befattningar, medan lönen blott ökats med 100 rdr; ytterligare att den nu bestämda lönon 1,600 rdr omöjligen kunde vara tillräcklig för en anständig bergning och slutligen att fördelningen af 700 rdr till lön och 900 rdr till tjenstgöringspenningar vore obillig, alldenstund den öfriga poliskåren hade hälften i lön och hälften i tjenstgöringspenningar, något som vore så mycket billigare att kommissarierna äfven hade, som de lätt genom sin tjenstgöring vore utsatta för att bli sjuka. Dessutom erinrades derom att den öfriga polispersonalen fått vida betydligare förhöjningar än kommissarierna. Stadsfullmäktige beslutade efter en kort diskussion att i sitt svar till kgs bfhde på besväret framhålla dels att klagandena i enlighet med vilkoren för löneförhöjningen år 1864 vore underkastade den utsträckning af deras tjensteåligganden, som kunde blifva nödvändig, dels att en fjerde poliskommissarie beslutats skola tillsättas, och dels slutligen att klagomål sådane som dessa ej kunde anses komma under kgs bfhdes pröfning, då det berodde på en person sjelf att söka en tjenst under vilkor som äro gällande och att bibehålla den under vilkor som han sedermera godkänt. Hrr A. Montån och F. W. Hasselblad hade, såsom bekant, då den medikopneumatiska anstalten härstädes blifvit uppförd och det befanns, att ångpannan icke lemnade tillräcklig ånga för apparatens drifvande, förskotterat omkr. 1,800 rdr, mot vilkor att sedermera få göra sig betäckta af inkomsterna på anstalten, hvilka eljest skulle tillfalla stadskassan. Inkomsterna hade emellertid reducerat sig till någonting mycket imaginärt, något som naturligtvis på ett obehagligt sätt öfverraskade nämnde tvenne herrar, hvilka för att bli betäckta nu begärt att ur stadskassan erhålla ersättning för nämnde utlägg. Stadskamreraren hade i sitt infordrade utlåtande yttrat, att ehuru icke staden kunde anses ega laglig skyldighet att ersätta sökandena, så borde detta ske ur billighetssynpunkt, då anstalten äfven gagnat många obemedlade sjuka, som varit intagna på allm. sjukhuset. Derigenom kunde det äfven antagas, att åtskilliga sjukhuskostnader blifvit mindre. Drätselkammaren hade utan att vidare yttra sig, hänvisat till stadskamrerarens utlåtande, och tillagt att staden i detta fall icke egde någon skyldighet. Hr Lindström trodde ej att några billighetoskal sörefunnod. Om personer gjorde uppoffringar för kommunen men misskalkylerade sig, så vore det ej skäl att derföre underkasta sig utgifter. Hr Hedlund trodde att om hrr Montn och Ilasselblad icke utlagt summan, så hade stadskassan sjelf fått göra det. D:r Dickson framhöll den numera allt allmännare åsigten att hela medikopneumatiska teorien vore mycket tvifvelaktig. Specielt vore den härvarando anstalsten skadlig för sjukhuset och hela gåfvan hade varit olycklig. Apparaten är eldfarlig, stör de sjuke, uppteger väl behöfligt utrymme och fördersvar genom den ständigt utströmmande ångan planteringen vid sjukhuset. Anstalten har troligen redan sett sin dag och intet skäl vore för handen att tro det den hädanefter skulle bära sig bättre än hittills, ty luftklockan hade måhända i flera fall verkat nyttigt, men den vore dock liksom många andra medicinska uppfinningar en modesak. Efter åtskillig ytterligare diskussion, under hvilken hr Hedlund fortfarande förfäktade sina klienters sak, slutade ärendet så, att sökandenas begäran afslogs. Stadsingeniören löjtn. C. J. Nyström hade sökt tjenstledighet på ytterligare 6 månader och föreslagit törut vanligt arvode åt vikarien. Fullmäktige bestämde arvodet i enighet med föregående beslut under löjtn. Nyströms tjenstledighet. Till behandling företogs derefter särskild berednings betänkande angående herr ! Ar