Göteborgsposten – 16 oktober 1867, sida 1

WQAO-Q— ———— ss tande sina ögon mot denna bleka unga qvinna, som syntes honom som uppenbarelsen af ett helgon, upprepade det denna bön, som läsaren redan känner. — Godo Gud! haf förbarmande med mig och med min stackars mor och förlåt pappa. Vid de första stafvelserna, som uttalades af denna klingande och oskuldsfulla röst, drogos Marcelles händer ifrån hennes ansigte; hon lyssnade med ögat fortfarande riktadt utåt rymden, sedan lifvades hennes blick, den sänktes ned till barnet, och då hon varseblef det fattade hon det i sina urmar och lyfte dess ansigte upp till sina läppar. — Ah! utropade hon med hänryckning, ja, lilla oskuld, den gode Guden har hört din röst! Han har förlåtit mig, emedan jag får omfamna dig.