Göteborgsposten – 15 oktober 1867, sida 1

.ZZZ——L: — — vära landsmän här icke med särdeles blida blickar se en person som närmar sig dem med en lista i handen, ty isynnerhet på senaste tiden bar en mängd sädana flitigt presenterats för en mängd olika ändamäl. Första Söndagen i denna mänad var sockenstämma i vär svenska Gustaf-Adolfs-kyrka, för att bestämma lön till pastor vid densamma. Beslut fattades att församlingens medlemmar skulle efter råd och lägenhet utfästa sig att betala en viss summa under loppet af ett år och antager man att pastors lön kommer att blifva 1,200 dollars pr år. Församlingen uttalade sin Önskan att till pastor antaga pastor Karlen, under den tid hans tjenstledighet i Sverige varar. Påföljande Söndag, efter slutad predikan, höll pastor Karln ett slags tal, eller rättare sagdt en mycket opassande straffpredikan för alla församlingsmedlemmarne och alla dem som besöka kyrkan. Han företog sig nemligen att i skarpa ordalag förebrå alla den svenska kyrkan i New-York besökande personer, för det 4oskick-, som råder ibland dem, och slutade sin straffpredikan med, att han hoppades få slippa att komma med flera varningar i detta hänseende, samt att han ville uppsätta reglor för de besökande. Alla ähörarne blefvo slagna med bäpnad och intogos naturligtvis af en rättvis harm. Kuuna mina läsare gissa hvaruti oskicket bestod? Jo, deruti att vi svenskar, som besöka kyrkan, vid utgåendet från densamma hjereligt, på gammalt svenskt sätt, skaka hand med en eller annan af våra bekanta och kanhända tala med dem några ögonblick, och icke ögonblickligen efter gudstjentens slut rusa och trängas ut igenom dörrarne. Detta beteende af pastor K. var till stor skada både för honom sjelf och församlingen, ty pastor K. är med rätta omtyckt som en god predikant, och den enighet som på senare tiden börjat visa sig inom kyrkan flek en svår stöt, ty icke går man i kyrkan för att i stället för predikan få en oförtjent och opassande tillråttavisaing. En annau sak och den hvaröfver församlingens medlemmar med största skäl harmades, var att gudstjensten bevistades af större delen af officerarne och underbefälet på korvetten Norrköping, hvilken Fredagen förut anländt hit, samt af svenska ministern i Förenta staterna, baron Wetterstedt, hvilka således fingo höra dessa omilda och förnärmande tillmälen mot en församling, som för att att kunna uppehålla sin existens nyligen från det gamla saderneslandet fått ett så frikostigt penningeunderstöd. Sannerligen är det icke sorlätligt, om efter dessa af pastor K. öfver församlingen utösta Åvredenes skålar-, främlingar som för tillfället bevista vår svenska kyrka här kunna fatta den tanken, att församlingens medlemmar bestå al Åafskum, hvilket vackra ord vår värde pastor äfven begagnade i sitt tal om svenskar i Amerika. Jag vill dock hoppas att innan korvetten Norrköping lemnar New-York för att afgå till Göteborg, densammas förekommende officerare skola få bättre och mera aktningsfulla tankar om härvarande Gustaf-Adolfs-kyrkas medlemmar än de som tilldelas dem af en prest, nyligen anländ från Sverige och som förklarat sin önskan att blifva denna församlings själasörjare. Jag tror icke att någon af mina läsare skall finna det hvarken oanständigt eller opassande, utan tvärtom vackert och vänligt, att landsmän, som kanske sällan sammanträffa här i ett främmande land, efter att hafva afhört en gudstjenst på sitt modersmål i en svensk kyrka, vid utgåendet derifrån betyga sin glädje deröfver, samt att de derigenom kunna sammanträffa med gamla bekanta; några längre samtal ifrågakomma naturligtvis icke, till en del äfven derföre att de flesta kyrkogängarne hafva temligen lång väg till sina hem. Församlingen har länge uttryckt sin önskan att erhålla en verklig prest från Sverige, denna önskan är nu uppfylld, men det är fara värdt att om predikanten en enda gång till kommer med sådana insinuationer och uttryck som han begagnade sig af ofvannämnde Söndag, och hvaraf många voro af den beskaffenhet att jag icke vill lemna plats för dem i detta bref, han antingen får predika för tomma väggar, eller församlingen anskaffar en annan prort, hvilket alls icke bör blifva något svårt numera. Som jag förut nämnt är korvetten Norrköping här. Den ankom hit d. 5 d:s på middagen, ligger för ankar icke långt ut från en af stadens hamnbroar, och besökande som komma ombord blifva mycket bjertligt och vänligt bemötta. Korvetten lärer skola qvarstanna här till omkr. d. 19 d:s, hvarefter den afseglar direkte till Göteborg. De amerikanska tidningarne omnämna korvetten såsom ett solidt krigsfartyg, fastän af gamla stammen. Särskildt prisa de den för det putsade och sejade skick hvaruti allting om bord befinner sig, samt dess manskaps hållning och präktiga nordiska utseende. Storartade förslag i nästan alla brancher äro ingenting ovanligt just här, men ett bland de största som hittills blifvit gjorda, håller nu på att afslutas. Fråga har nemligen blifvit väckt att medelst en kolossal jernbro sammanbinda städerna Newyork och Brooklyn, hvilka, såsom jag förut omnämnt nu underhälla kommunikation medelst ängsärjor. Bron är beräknad att få en längd af 5, 862 fot och kostnadsförslaget för densamma upptager en summa af nära 7 millioner dollars. Det antages att ungefär 500,000 personer dagligen skola komma att passera öfver densamma. Om förslaget går igenom, såsom det är all anledning att tro, kommer detta företag att gifva arbete åt mängs som nu äro arbetslösa och lida brist på nästan allt. Den 9 d:s på e. m. tilldrog sg bärstädes en ryslig händelse, som satte en stor del af stadens innevånare i rörelse och forskräckelse. En ångpanna uti en ångsåg exploderade nemligen och spridde en fa1 — Da H. AAAFaA.