Göteborgsposten – 15 oktober 1867, sida 1

Parisiska Nattsidor) af Alfred de Bröhat och Octave Fere. Öfvers. — O min kära herre, mitt kära barn! utropade i sin ordning den förträffliga qvinnan fallande på knä för honom, förlåt mig, allt har händt genom mitt fel! Det är jag som har förorsakat allt, det är jag som har dödat dessa små englar. — Dödat! ... upprepade lifligt grefve de Larsigny, nej visst icke! ... De lefva, jag svarar derför! ... Se der, de lefval ... I sjelfva verket hade grefven — den ende som bibcehöl! sin själsnärvaro midt under så mycken sinnesrörelse, — egnat barnen en ihärdig och omtänksam skötsel, värmande dem, utsättande dem gradvis för elden, och sysseisättande sig i synnerhet med att återkalla blodcirkulationen i händer och fötter. Det var han som tog vinet och sockret ur ammans darrande händer, lät värma det vid brasan och införde det skedbladsvis mellan de döendes stela och violettfärgade läppar. ) Forts, fr. N:o 289,