Göteborgsposten – 12 oktober 1867, sida 1

fall skulle det icke båda särdeles godt för direktör ;Rohde, hvars sällskaps prestationer i dansväg, eburu i och för sig smånätta nog, likväl svårligen kunna jemföras med Lannerska sällskapets, såvida man icke visste att denne förståndige direktör just lägger an på omvexling. Omvexling, omvexling! Ja, det är nog godt och väl med den saken, men har det ej sjelfva verket funnits tider då vår teater erbjöd en omvexling, hvartill icke mången mindre stad i Europa kunnat framvisa ett motstycke? Då vi fråga, tycka vi nästan att — — — Det ljudar en stämma, så dyster, så dof I stormarnes brus öfver Östersjöns vågor: Hvem löste som jag alla beniga frågor? Och hvad blef min lön? Blef det guld, blef det lof? Nein, tausend Mal nein! Och ändå, det jag gal Var storartadt, skönt, var famos, etwas anders, Ån nu man er ger! Det ändå gick åt fanders; Wahrhaftig, die Kunst vet man här icke af! Låt se! Om jag vill, ur mitt minne jag kan För er veckla upp af triumfer en lista: Mamseller som sjöngo partiet prima vista Och fruar som kände hvar not som — sin man. Af gäster jag haft embarras de richesse: En Gelhaar, en Eneqvist, en Michaöli, Om Moser jag glömde, beginge jag fel i Hvad fransmannen kallar sublimt: politesse! Och Tichatscheck, Beck, Fischer-ÅAchten, Walin, Hvad glänsande namn ifrån östan och vestan! Äch, ja! du mein Gott, jag förglömde ju nästan Fru Biirde, sodd Ney, respektabel ruin! Jag bjöd er också på en enkel balett: Först klappade ni båd åt Gerlach och Käster, Sen hade er lust af I. Nitschke med syster Plus Marvig som ordnade allting så nätt. Ja, stode er stad än i tusende år, Dock aldrig, i trots af allt afundsjukt prat här, En bättre Director er goda teator Än mig, Carl Gaudelius, någonsin får. Vill man nödvändigt söka något slags sensmoral i ofvanstående lilla skämt, så skulle man äfven lätt kunna finna den, och den skulle helt enkelt, på ren prosa, lyda sålunda: Göteborg är en stad med för liten publik och för stora protentioner! Lannerska balettsällskapet lärer härifrån komma att återvända till Köpenhamn för att derstädes åter uppträda några månader, sannolikt på Folketeatern. Mill Lanner lärer ha inledt underhandlingar med en teaterföreståndare i Stockholm att under nästa sommar uppträda derstädes, mot ett arvode af minst 100 preus. Thlr för aftonen, dock med bestämdt vilkor att få uppträda 20 å 25 aftnar i månaden. D:r Gustaf Satter, hvars orubbliga energi icke nedstämts af det ringa intresse, hvarmed hans båda föregående musikaliska tillställningar under säsongen omfattats, förbereder till nästa Måndag en matine, hvartill programmet redan offentliggjorts. D:r S. biträdes jemväl då af hr Urjmali, som utför tvenne nummer för violin. Sjelf föredrager matingegifvaren uteslutande moderna kompositioner, såsom ouverturen till Tannhäuser af Wagner, Thalbergs bekanta Tart du chant, appliqu au piano, hvari han säkerligen skall ega ett ypperligt tillfälle att lägga i dagen denna märkvärdiga törmåga att sjunga på pianot, hvari kanske just höjden af denne artists konstnärskap ligger, vidare ouverturen till Maritana af Wallace, satt för fyra händer, dervid han sekunderas af en musikälskarinna som aldrig förut här låtit höra sig, — hvem då, frågar ni, — gå sjelf dit och se efter, svara vi, och slutligen en af sina vanliga, briljanta fantasier öfver motiver ur ÅAfrikanskan af Meyerbeer, ett intressant program, icke sannt? Om man förut haft skäl att beklaga sig öfver att Göteborg icke kunnat uppvisa en enda hygglig tabls dhöte, så kan man från och med imorgon räkna icke mindre än fyra sådana härstädes, idet idag en dylik öppnas i Mindre Teaterns lokal af restauratrisen derstädes och imorgon en annan i f. d. Sjöbergska, numera Levgrenska huset vid Drottninggatan af den fordne restauratören på Hotel Prins Carl, hr Dan. Andersson. Brist på konkurrens förefinnes sålunda ej och det skadar aldrig, äfven om så olyckligt skulle blifva att den ene värden kom att äta ut den andre. Apropos, i alla svenska och hvarför icke äfven utländska resandes namn, våga vi uttrycka den önskan att Barks hotellk, hvilket i dagarne försålts å offentlig auktion, icke måtte upphöra att vara hvad det hittills varit: det hotell i Göteborg som bäst af alla de här befintliga motsvarat begreppet af en proper och på samma gång ej alltför hundfatt dyr tillflyktsort för sådane dödlige, hvilka här icke batva någon varaktig stad. Om ni, i trots af det något uppblötta skick hvari exercisheden för närvarande befinner sig, skulle vilja göra en liten titt in i det nya exercisoch gymnastikhuset som skarpskytte1 0 I a